Vetoryl

1 x 30 tabl.

Tuggtablett

Aktiv ingrediens

Trilostan : 20 mg

ATC-kod

QH02CA01 Trilostan

QH02CA Antikortikosteroider

QH02C Antiadrenerga preparat

QH02 Kortikosteroider för systemiskt bruk

QH Systemiska hormonpreparat, exkl. könshormoner och insuliner

Djurslag

Hund.

Indikationer

För behandling av hypofysberoende och binjureberoende hyperadrenokorticism (Cushings sjukdom och syndrom).

Dos och administreringssätt

För oral användning.

Startdosen för behandling är cirka 2 mg/kg.

Ges en gång per dag tillsammans med foder.

För att säkerställa att rätt dos ges bör kroppsvikten fastställas så noggrant som möjligt.

Titrera dosen utifrån det individuella svaret som fastställts genom uppföljning (se nedan). Om en dosökning är nödvändig, använd lämplig tablettstyrka och tablettdel för att långsamt öka dygnsdosen given en gång per dag. Ett flertal olika delbara tablettstyrkor möjliggör optimal dosering för den enskilda hunden. Använd lägsta möjliga dos som behövs för att kontrollera de kliniska tecknen.

Om symtomen inte hålls under tillräcklig kontroll under hela 24-timmarsperioden mellan doseringstillfällena, överväg att öka den totala dygnsdosen med upp till 50 % och att dela upp den i två lika stora morgon- och kvällsdoser.

Ett fåtal djur kan behöva doser som betydligt överstiger 10 mg per kg kroppsvikt per dag. I dessa fall ska lämplig ytterligare uppföljning ske.

En dosjustering kan vara nödvändig om hunden byter från Vetoryl hårda kapslar till Vetoryl tuggtabletter eller omvänt, eftersom full utbytbarhet mellan de två läkemedlen inte kan garanteras då vissa hundar kan svara annorlunda vid en förändring av läkemedelsformen.

Uppföljning:

Prover bör tas för biokemiska analyser (inklusive elektrolyter) och ett ACTH-stimuleringstest bör göras före behandlingen (efter initial diagnos) och sedan efter 10 dagar, 4 veckor och 12 veckor samt därefter var 3:e månad, för uppföljning med regelbundna intervall, samt efter varje dosjustering eller vid byte från Vetoryl hårda kapslar till Vetoryl tuggtabletter eller omvänt. Det är ytterst viktigt att ACTH-stimuleringstesten utförs 4-6 timmar efter administrering för att möjliggöra korrekt tolkning av resultaten. Administrering på morgonen är att föredra eftersom detta gör det möjligt för veterinären att utföra uppföljande provtagningar 4-6 timmar efter att dosen givits. Regelbunden bedömning av sjukdomens kliniska förlopp bör också göras vid de tidpunkter som anges ovan.

Vid ett icke-stimulerande ACTH-stimuleringstest i samband med uppföljning bör behandlingen avbrytas under 7 dagar och sedan återupptas med en lägre dos. Upprepa ACTH-stimuleringstestet efter ytterligare 14 dagar. Om resultatet fortfarande är icke-stimulerande, avbryt behandlingen tills kliniska tecken på hyperadrenokorticism uppträder igen. Upprepa ACTH-stimuleringstestet en månad efter att behandlingen återupptagits.

Tabletterna kan delas i två eller fyra lika stora delar för att säkerställa korrekt dosering. Placera tabletten på en plan yta, med den skårade sidan uppåt och den konvexa (rundade) sidan mot ytan.

Vetoryl fig. 1

Två lika stora delar: tryck ner med tummarna på tablettens båda sidor. Fyra lika stora delar: tryck ner med tummen mitt på tabletten.

Biverkningar

Hund:

Mindre vanliga

(1 till 10 av 1 000 behandlade djur):

Letargi^a,b, anorexi^a,b, kräkningar^a,b, diarré^a,b

Sällsynta

(1 till 10 av 10 000 behandlade djur):

Hypoadrenokorticism^c, hypersalivering^d, uppblåsthet^d, ataxi^d, muskeltremor^d, hudsjukdomar^d, njurinsufficiens^e, artrit^e, svaghet^a,b

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

Binjurenekros^f, plötslig död

^a I samband med iatrogen hypoadrenokorticism, särskilt vid otillräcklig övervakning (se avsnitt 3.9); generellt reversibel inom en varierande period efter utsättning av behandlingen.

^b Har observerats hos hundar utan tecken på hypoadrenokorticism som behandlats med trilostan.

^c Inklusive akut addisonkris (kollaps) (se avsnitt 3.10). ^d Lindrig.

^e Avslöjad vid behandling med läkemedlet på grund av minskade endogena kortikosteroidnivåer. ^f Kan resultera i hypoadrenokorticism.

Kortikosteroidabstinenssyndrom och hypokortisolemi bör skiljas från hypoadrenokorticism genom analys av elektrolyter i serum.

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller dennes lokala företrädare eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.