Cardisan Vet (20 kg)

1 x 100 tabl.

Tuggtablett

Aktiv ingrediens

Pimobendan : 5 mg

ATC-kod

QC01CE90 Pimobendan

QC01CE Fosfodiesterashämmare

QC01C Hjärtstimulerande medel exkl. hjärtglykosider

QC01 Medel vid hjärtsjukdomar

QC Hjärta och kretslopp

Djurslag

Hund

Indikationer

För behandling av kongestiv hjärtsvikt hos hundar härrörande från dilaterad kardiomyopati eller hjärtklaffinsufficiens (mitralis- och/eller trikuspidalisinsufficiens).

Dos och administreringssätt

För oral användning.

Överskrid inte den rekommenderade dosen.

För att säkerställa korrekt dosering ska kroppsvikten fastställas så exakt som möjligt före behandling. Dosen ska administreras oralt i dosintervallet 0,2 mg till 0,6 mg pimobendan/kg kroppsvikt, fördelat på två dagliga doser. Den föredragna dagliga doseringen är 0,5 mg/kg kroppsvikt fördelat på två dagliga doser (0,25 mg/kg kroppsvikt per tillfälle). Varje dos ska ges ca. 1 timme före matning.

Detta motsvarar:

En 5 mg tuggtablett på morgonen och en 5 mg tuggtablett på kvällen till en kroppsvikt på 20 kg.

Tuggtabletterna kan delas i fyra lika stora delar för en förbättrad doseringsnoggrannhet i enlighet med kroppsvikten.

Läkemedlet kan kombineras med en diuretisk behandling t.ex. furosemid.

Vid kongestiv hjärtsvikt rekommenderas livslång behandling. Underhållsdosen ska justeras individuellt efter sjukdomens svårighetsgrad.

Biverkningar

Hundar:

Sällsynta

(1 till 10 av 10 000 behandlade djur):

Kräkning*¹

Diarré*²

Minskad aptit*²

Letargi*²

Ökad hjärtfrekvens (något positiv kronotropisk effekt)*¹ Ökning av tillbakaflödet av blod vid mitralisklaffen*³

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

Tecken på effekter på primär hemostas (petekier på slemhinnor, subkutana blödningar).*⁴

*¹ Biverkningar är dosrelaterade (kan undvikas genom att minska dosen).

*² Övergående effekt.

*³ Observerats under kronisk pimobendanbehandling hos hundar med mitralklaffsjukdom. *⁴ Dessa tecken försvinner när behandlingen avbryts.

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se även i slutet av bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.