Alfaxan Multidose

1 x 10 ml

Injektionsvätska, lösning

Aktiv ingrediens

Alfaxalon : 10 mg/ml

ATC-kod

QN01AX05 Alfaxalon

QN01AX Övriga allmänanestetika

QN01A Allmänanestetika

QN01 Anestetika

QN Nervsystemet

Djurslag

Hund, katt och husdjurskanin.

Indikationer

Som ett induktionsmedel före inhalationsanestesi hos hund, katt och husdjurskanin. Som enda anestesimedel för induktion och fortsatt anestesi eller vid undersökning eller kirurgiska ingrepp hos hund och katt.

Dos och administreringssätt

Hund, katt och husdjurskanin. För intravenös användning (IV).

Induktion av anestesi (hund, katt och husdjurskanin):

Induktionsdosen för läkemedlet baseras på data från kontrollerade laboratorie- och fältstudier, och är den mängd av läkemedlet som krävs för att framgångsrikt inducera anestesi hos nio av tio patienter (dvs. 90:e percentilen).

För induktion av anestesi rekommenderas följande dosering:

	HUND		KATT		HUSDJURSKANIN
	Utan premedicinering	Med premedicinering	Utan premedicinering	Med premedicinering	Utan premedicinering	Med premedicinering
mg/kg	3	2	5	5	5	4
ml/kg	0,3	0,2	0,5	0,5	0,5	0,4

Hos hund, katt och kanin, bör en intravenös kateter användas för att administrera läkemedlet (se även avsnitt 3.5 och 3.6).

Dossprutan bör förberedas att innehålla ovan nämnda dos. Administrering ska fortsätta till dess att veterinären anser att tillräckligt anestesidjup nåtts för endotrakeal intubering, eller till dess att hela dosen administrerats. Injektionstakten uppnås genom att man ger en fjärdedel (¼) av den beräknade dosen var 15:e sekund, så att hela dosen, om så krävs, administreras under de första 60 sekunderna. Om intubering fortfarande inte är möjlig 60 sekunder efter det att den första induktionsdosen getts, kan ytterligare en dos administreras.

Anestesiunderhåll (hund och katt)

Efter induktion med det veterinärmedicinska läkemedlet kan djuret intuberas och underhållas med det veterinärmedicinska medlet eller med ett inhalationsanestesimedel. Underhållsdoser av det veterinärmedicinska läkemedlet kan ges som bolusdoser eller som en kontinuerlig infusion med konstant hastighet (CRI). Det veterinärmedicinska läkemedlet har använts säkert och effektivt både på hundar och katter vid ingrepp som varar upp till en timme. De doser som rekommenderas för anestesiunderhåll nedan baseras på data från kontrollerade laboratorie- och fältstudier, och representerar den genomsnittliga mängd läkemedel som krävs för att underhålla narkosen hos en hund eller katt. Den faktiska dosen måste dock anpassas efter den enskilda patientens svar.

Följande doser rekommenderas för anestesiunderhåll:

	HUND		KATT
	Utan premedicinering	Med premedicinering	Utan premedicinering	Med premedicinering
	Dos vid kontinuerlig infusion med konstant hastighet
mg/kg/timme	8–9	6–7	10–11	7–8
mg/kg/minut	0,13–0,15	0,10–0,12	0,16–0,18	0,11–0,13
ml/kg/minut	0,013–0,015	0,010–0,012	0,016–0,018	0,011–0,013
	Bolusdos för underhåll var 10:e minut
mg/kg	1,3–1,5	1,0–1,2	1,6–1,8	1,1–1,3
ml/kg	0,13–0,15	0,10–0,12	0,16–0,18	0,11–0,13

Vid anestesiunderhåll med läkemedlet för ingrepp som varar längre än 5–10 minuter kan man lämna en fjärilskanyl eller en kateter i venen, och små mängder av det veterinärmedicinska medlet injiceras sedan, för att bibehålla önskat anestesidjup och varaktighet.

I de flesta fall blir den genomsnittliga uppvakningsperioden längre om läkemedlet används för underhåll, än om man använder en inhalationsgas som underhållspreparat.

Biverkningar

Hund och katt:

Mycket vanliga

(fler än 1 av 10 behandlade djur):

Apné¹

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

Hyperaktivitet, vokalisering;

Bradykardi, hjärtstopp;

Kramper, muskelryckningar, förlängd anestesi, darrning;

Bradypné

¹ Observerat efter induktion. I kliniska studier upplevde 44% av hundar och 19% av katter apné efter induktion; den genomsnittliga varaktigheten av apné hos dessa djur var 100 sekunder hos hundar och 60 sekunder hos katter.

Därför rekommenderas endotrakeal intubering och syrgastillförsel.

Husdjurskanin:

Vanliga

(1 till 10 av 100 behandlade djur):

Beteendeförändringar^1,2, huvudskakning²;

Öronryckningar²;

Apné³

¹ Manifesteras som tillbakadragning.

² Vid intravenös administrering (via yttre öronvenen), därför rekommenderas administration av produkten med hjälp av en öronvenskateter. Premedicinering kan också förhindra dessa reaktioner. I en fältstudie observerades inte dessa reaktioner när kaniner hade förmedicinerats med medetomidin i kombination med antingen butorfanol eller buprenorfin.

³ Observerat efter induktion. Den genomsnittliga varaktigheten av apné hos dessa djur var 53 sekunder.

Därför rekommenderas endotrakeal intubering och syrgastillförsel.

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller dennes lokala företrädare eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.