Apelka vet.

1 x 30 ml

Oral lösning

Aktiv ingrediens

Tiamazol : 5 mg/ml

ATC-kod

QH03BB02 Tiamazol

QH03BB Svavelhaltiga imidazolderivat

QH03B Antityreoida substanser, tyreostatika

QH03 Tyreoideabehandling

QH Systemiska hormonpreparat, exkl. könshormoner och insuliner

Djurslag

Katt.

Indikationer

För stabilisering av hypertyreos hos katt före kirurgisk tyreoidektomi.

För långtidsbehandling av hypertyreos hos katt.

Dos och administreringssätt

Oral användning.

Läkemedlet ska administreras direkt i kattens mun med hjälp av doseringssprutan. Sprutan är graderad i steg om 0,5 mg upp till 5 mg. Ska inte administreras i mat, eftersom läkemedlets effekt vid detta administreringssätt inte har fastställts.

För stabilisering av hypertyreos före kirurgisk tyreoidektomi, samt för långtidsbehandling av hypertyreos hos katt är den rekommenderade startdosen 5 mg tiamazol (1 ml av läkemedlet) per dag. Den totala dagliga dosen ska delas upp på två tillfällen och administreras morgon och kväll. Om doseringen en gång dagligen är att föredra p.g.a. bättre följsamhet är detta acceptabelt, även om 2,5 mg (= 0,5ml av läkemedlet) två gånger dagligen kan vara mer effektiv på kort sikt. För bästa möjliga stabilisering av patienten med hypertyreos ska samma utfodrings- och doseringsschema användas varje dag.

Hematologi, biokemi och totalt serum T4 bör utvärderas innan behandlingen påbörjas, och efter 3 veckor, 6 veckor, 10 veckor, 20 veckor, och därefter var 3:e månad. Vid vart och ett av de rekommenderade övervakningsintervallen bör ny dostitrering ske, vilken ska baseras på totalt T4 och kliniskt behandlingssvar. Justering av dosen bör göras i steg om 2,5 mg tiamazol(0,5 ml av läkemedlet) och målet bör vara att uppnå lägsta möjliga dosering. För katter som kräver särskilt små dosjusteringar kan steg om 1,25 mg tiamazol (0,25 ml av läkemedlet) användas. Om den totala T4koncentrationen sjunker under den nedre delen av referensintervallet och särskilt om katten visar kliniska tecken på iatrogen hypotyreos (t.ex. letargi, aptitlöshet, viktökning och/eller dermatologiska tecken såsom alopeci och torr hud), bör man överväga att minska den dagliga dosen och/eller doseringsfrekvensen.

Om det behövs mer än 10 mg tiamazol per dag ska djuren övervakas särskilt noga.

Den administrerade dosen får inte överstiga 20 mg tiamazol per dag. För långtidsbehandling av hypertyreos bör djuret behandlas livet ut.

Biverkningar

Katt:

Mindre vanliga

(1 till 10 av 1 000 behandlade djur):

Kräkningar¹;

Anorexi¹, Aptitlöshet¹, Letargi¹;

Klåda^1,2, Excoriationer^1,2; Långvarig blödning^1,3,4;

Gulsot^1,4, Hepatopati¹;

Eosinofili¹, Lymfocytos¹, Neutropeni¹, Lymfopeni¹, Leukopeni¹ (lätt), Agranulocytos¹;

Trombocytopeni^1,5,6, Hemolytisk anemi¹.

Sällsynta

(1 till 10 av 10 000 behandlade djur):

Autoimmun sjukdom (serum antinukleära antikroppar)^5,7.

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

Lymfadenopati^5,7, Anemi^5,7.

¹ Försvinner inom 7 - 45 dagar efter att tiamazolbehandlingen avbrutits.

² Svår och på huvudet och nacken.

³ Tecken på ökad blödningsbenägenhet.

⁴ Samband med hepatopati.

⁵ Immunologisk biverkning.

⁶ Förekommer mindre vanligt som hematologisk avvikelse och sällsynt som immunologisk biverkning.

⁷ Behandlingen ska avbrytas omedelbart och alternativa behandlingar ska övervägas efter en lämplig återhämtningsperiod.

Biverkningar har rapporterats efter långvarig behandling av hypertyreos. I många fall är biverkningarna milda och övergående och utgör ingen anledning till att avbryta behandlingen. De mer allvarliga biverkningarna är till största delen reversibla när medicineringen avbryts.

Efter långvarig behandling av gnagare med tiamazol har det visat sig förekomma en ökad risk för neoplasi i sköldkörteln, men inga bevis finns tillgängliga för katter.

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller dennes lokala företrädare eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.