Butomidor vet.

1 x 10 ml

Injektionsvätska, lösning

Aktiv ingrediens

Butorfanol (Butorfanol-tartrat) : 10 mg/ml

ATC-kod

QN02AF01 Butorfanol

QN02AF Morfinderivat

QN02A Opioider

QN02 Analgetika

QN Nervsystemet

Djurslag

Hästar, hundar, katter

Indikationer

Hästar

Analgesi

För lindring av smärta i samband med kolik av gastrointestinalt ursprung.

Sedering eller premedicinering

I kombination med alpha-2-adrenoreceptoragonister detomidin, romifidin eller xylazin: För terapeutiska och diagnostiska procedurer, såsom enklare stående kirurgi och sedering av svårbehandlade patienter.

Hundar, katter

Analgesi

För lindring av måttlig visceral smärta t.ex. pre- och postoperativ smärta och posttraumatisk smärta.

Sedering

I kombination med alpha--adrenoceptoragonister (medetomidin).

Premedicinering

Som del av anestesiprocedur (medetomidin, ketamin).

Dos och administreringssätt

För intravenös (i.v.), intramuskulär (i.m.) eller subkutan (s.c.) användning.

Hästar: intravenöst

Hundar: intravenöst, subkutant eller intramuskulärt

Katter: intravenöst eller subkutant

För att säkerställa korrekt dosering bör kroppsvikten bestämmas så noggrant som möjligt.

Hästar

Analgetikum

Monoterapi:

0,1 mg/kg (1 ml/100 kg kroppsvikt) i.v.

Sedation och premedicinering

Med detomidin:

Detomidin: 0,012 mg/kg kroppsvikt i.v., följt inom 5 minuter av

Butorfanol: 0,025 mg/kg kroppsvikt (0,25 ml/100 kg kroppsvikt) i.v.

Med romifidin:

Romifidin: 0,05 mg/kg kroppsvikt i.v. följt inom 5 minuter av Butorfanol: 0,02 mg/kg kroppsvikt (0,2 ml/100 kg kroppsvikt) i.v.

Med xylazin:

Xylazin: 0,5 mg/kg kroppsvikt i.v. följt efter 3 - 5 minuter av

Butorfanol: 0,05 - 0,1 mg/kg kroppsvikt (0,5 - 1 ml/100 kg kroppsvikt) i.v.

Hundar

Analgesi

Monoterapi:

0,1 - 0,4 mg/kg kroppsvikt (0,01 - 0,04 ml/kg kroppsvikt) långsamt i.v. (vid de lägre till mellanstora doserna) eller i.m. eller s.c.

För kontroll av postoperativ smärta bör injektionen ges 15 minuter före anestesins upphörande för att uppnå tillräcklig smärtlindring under återhämtningsfasen.

Sedation

Med medetomidin:

Butorfanol: 0,1 mg/kg kroppsvikt (0,01 ml/kg kroppsvikt) i.v., i.m. Medetomidin: 0,01 mg/kg kroppsvikt i.v., i.m.

Premedicinering

Med medetomidin och ketamin:

Butorfanol: 0,1 mg/kg kroppsvikt (0,01 ml/kg kroppsvikt) i.m. Medetomidin: 0,025 mg/kg kroppsvikt i.m. följt efter 15 minuter av Ketamin: 5 mg/kg kroppsvikt i.m.

Medetomidin-antagonism är möjlig med atipamezol 0,1 mg/kg kroppsvikt när ketamineffekten har upphört.

Katter

Analgesi

Monoterapi:

15 minuter före uppvaknande antingen: 0,4 mg/kg kroppsvikt (0,04 ml/kg kroppsvikt) s.c.

eller: 0,1 mg/kg kroppsvikt (0,01 ml/kg kroppsvikt) i.v.

Sedation

Med medetomidin:

Butorfanol: 0,4 mg/kg kroppsvikt (0,04 ml/kg kroppsvikt) s.c. Medetomidin: 0,05 mg/kg kroppsvikt s.c.

För sårrengöring rekommenderas användning av ett ytterligare lokalanestetikum. Medetomidin-antagonism med atipamezol 0,125 mg/kg kroppsvikt är möjlig.

Premedicinering

Med medetomidin och ketamin:

Butorfanol: 0,1 mg/kg kroppsvikt (0,01 ml/kg kroppsvikt) i.v.

Medetomidin: 0,04 mg/kg kroppsvikt i.v.

Ketamin: 1,5 mg/kg kroppsvikt i.v.

Medetomidin-antagonism är möjlig med atipamezol 0,1 mg/kg kroppsvikt när ketamineffekten har upphört.

Butorfanol är avsett att användas då kortvarig (häst och hund) och medium kortvarig (katt) analgesi erfordras. Upprepade behandlingar med butorfanol kan dock ges. Behovet av och intervallen mellan upprepade behandlingar skall baseras på kliniskt svar. För information om förväntad duration av analgesin efter behandling, se avsnitt 4.2.

Snabb intravenös injektion skall undvikas.

Proppen ska inte punkteras mer än 25 gånger.

Biverkningar

Hästar:

Mycket vanliga

(fler än 1 av 10 behandlade djur):

Ataxi ¹, sedering².

Obestämd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data):

Ofrivilliga rörelser³;

Hypomotilitet i mag-tarmkanalen⁴;

Andningsdepression⁵; Hjärtdepression.

¹Varar cirka 3 till 15 minuter.

²Mild.

³Löprörelser.

⁴Mild och övergående. Eventuell minskning av gastrointestinal motilitet orsakad av butorfanol kan förstärkas av samtidig användning av alpha-2-agonister.

⁵De andningsdepressiva effekterna av alpha-2-agonister kan förstärkas av samtidig butorfanol, särskilt om andningsfunktionen redan är nedsatt.

Hundar:

Sällsynta

(1 till 10 av 10 000 behandlade djur):

Ataxi;

Anorexi; Diarré.

Obestämd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data):

Andningsdepression;

Hjärtdepression;

Smärta vid i injektionsstället ¹;

Hypomotilitet i mag-tarmkanalen.

¹Associerad med intramuskulär administrering.

Katter:

Sällsynta

(1 till 10 av 10 000 behandlade djur):

Ataxi;

Anorexi; Diarré.

Obestämd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data):

Andningsdepression;

Hjärtdepression;

Smärta vid injektionsstället ¹;

Hypomotilitet i mag-tarmkanalen;

Excitation, Ångest;

Sedering, Mydriasis, Desorientering;

Dysfori

¹Associerad med intramuskulär administrering.

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller dennes lokala företrädare eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.