Butorgesic vet.
Aktiv ingrediens
Djurslag
Häst, hund och katt.
Indikationer
HÄST
Som analgetikum
För lindring av buksmärta orsakad av kolik av gastrointestinalt ursprung.
För sedering (i kombination)
För sedering i kombination med särskilda ɑ2-adrenoceptoragonister (detomidin, romifidin). För terapeutiska och diagnostiska procedurer, såsom mindre kirurgiska ingrepp på stående häst.
HUND
Som analgetikum
För lindring av lindrig till måttlig visceral smärta och lindrig till måttlig smärta efter mjukdelskirurgi.
För sedering (i kombination)
För djup sedering i kombination med medetomidin.
Som preanestetikum
Preanestetisk användning av läkemedlet har resulterat i en dosrelaterad minskning av dosen av induktionsanestetika.
Som anestetikum (i kombination)
Som en del av anestesin i kombination med medetomidin och ketamin.
KATT
Som analgetikum
För lindring av måttlig postoperativ smärta efter mjukdelskirurgi och mindre kirurgiska ingrepp.
För sedering (i kombination)
För djup sedering i kombination med medetomidin.
Som anestetikum (i kombination)
Som en del av anestesin i kombination med medetomidin och ketamin.
Dos och administreringssätt
Häst: intravenöst (i.v.)
Hund och katt: intravenöst (i.v.), subkutant (s.c.) och intramuskulärt (i.m.).
Injicera inte som bolus vid administrering som en intravenös injektion.
Om upprepade s.c. eller i.m. administreringar krävs ska olika injektionsställen användas. Gummiproppen ska inte punkteras mer än 20 gånger.
HÄST
Som analgetikum
Monoterapi:
0,1 mg butorfanol/kg (1 ml läkemedel/100 kg) i.v. Dosen kan upprepas efter behov. Smärtlindrande effekt inträder inom 15 minuter efter injektion.
För sedering
Med detomidin:
Detomidinhydroklorid: 0,012 mg/kg i.v., följt inom 5 minuter av Butorfanol: 0,25 ml/100 kg i.v.
Med romifidin:
Romifidin: 0,04–0,12 mg/kg i.v., följt inom 5 minuter av Butorfanol: 0,2 ml/100 kg i.v.
HUND
Som analgetikum
Monoterapi:
0,2–0,3 mg butorfanol/kg (0,02–0,03 ml produkt/kg) injektion i.v., i.m. eller s.c. injektion.
Administreras 15 minuter innan anestesin avslutas för att ge smärtlindring under uppvakningsfasen. Upprepa doseringen vid behov.
För sedering
Med medetomidin:
Butorfanol: 0,01 ml/kg i.v. eller i.m.
Medetomidin: 0,01–0,025 mg/kg i.v. eller i.m.
Vänta 20 minuter så att sederingen hinner börja verka innan proceduren påbörjas.
Som preanestetikum
Monoterapi för analgesi hos hund:
0,1–0,2 mg butorfanol/kg (0,01–0,02 ml läkemedel/kg) i.v., i.m. eller s.c. som ges 15 minuter före induktion.
Som anestetikum
I kombination med medetomidin och ketamin:
Butorfanol: 0,01 ml/kg i.m.
Medetomidin: 0,025 mg/kg i.m., följt efter 15 minuter av Ketamin: 5 mg/kg i.m.
Det rekommenderas inte att denna kombination reverseras med atipamezol hos hund.
KATT
Som analgetikum
Pre-operativt:
0,4 mg butorfanol/kg (0,04 ml läkemedel/kg) i.m. eller s.c.
Administreras 15–30 minuter före i.v. administrering av induktionsanestetika.
Administreras 5 minuter före i.m. induktion med induktionsanestetika såsom kombinationer av i.m. acepromazin/ketamin eller xylazin/ketamin. Se även avsnitt 5.1. för analgesins varaktighet.
Postoperativt:
Administreras 15 minuter innan anestesin avslutas för att ge smärtlindring under uppvakningsfasen:
antingen 0,4 mg butorfanol/kg (0,04 ml läkemedel/kg) s.c. eller i.m.
eller: 0,1 mg butorfanol/kg (0,01 ml läkemedel/kg) i.v.
För sedering
Med medetomidin:
Butorfanol: 0,04 ml/kg i.m. eller s.c.
Medetomidin: 0,05 mg/kg s.c.
Ytterligare lokalanestesi bör användas för suturering av sår.
Som anestetikum
I kombination med medetomidin och ketamin:
i.m. administrering:
Butorfanol: 0,04 ml/kg i.m.
Medetomidin: 0,08 mg/kg i.m.
Ketamin: 5 mg/kg i.m.
i.v. administrering:
Butorfanol: 0,01 ml/kg i.v.
Medetomidin: 0,04 mg/kg i.v.
Ketamin: 1,25–2,50 mg/kg i.v. (beroende på hur djup narkosen behöver vara).
Biverkningar
Alla djurslag
I mycket sällsynta fall kan smärta förekomma vid den intramuskulära injektionen.
HÄST
Den vanligaste biverkningen är mild ataxi som kan kvarstå i 3 till 10 minuter.
Lindrig till svår ataxi kan uppkomma i kombination med detomidin, men kliniska studier har visat att det är osannolikt att hästar kollapsar. Vanliga försiktighetsåtgärder bör vidtas för att förhindra självskada.
I mycket sällsynta fall kan butorfanol även orsaka biverkningar som påverkar motiliteten i magtarmkanalen hos häst, men passagetiden i magtarmkanalen minskar inte. Dessa effekter är dosrelaterade och vanligen lindriga och övergående.
I mycket sällsynta fall kan butorfanol resultera i excitatoriska, lokomotoriska effekter (djuret går fram och tillbaka).
Vid användning i kombination med α2-adrenoceptoragonister kan depression av hjärt-lungsystemet förekomma i mycket sällsynta fall. Detta kan vara dödligt i sällsynta fall.
HUND
Övergående ataxi, anorexi och diarré har rapporterats som sällan förekommande.
I mycket sällsynta fall kan depression av hjärt-lungsystemet (kännetecknat av minskad andningsfrekvens, utveckling av bradykardi och minskat diastoliskt tryck) förekomma.
Depressionsgraden är dosberoende.
I mycket sällsynta fall kan motiliteten i magtarmkanalen minska.
KATT
Andningsdepression kan förekomma i mycket sällsynta fall.
I mycket sällsynta fall kan butorfanol orsaka ökad upphetsning, ångest, desorientering, dysfori och mydriasis.
Frekvensen av biverkningar anges enligt följande:
– Mycket vanliga (fler än 1 av 10 behandlade djur som uppvisar biverkningar)
– Vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 100 behandlade djur)
– Mindre vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 1 000 behandlade djur)
– Sällsynta (fler än 1 men färre än 10 djur av 10 000 behandlade djur)
– Mycket sällsynta (färre än 1 djur av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade)
Utlämning
ReceptbelagtPRIS | Endast för registrerade veterinärer. Skapa en gratis profil för att få tillgång till alla funktioner.. Logga in |
---|---|
VNR | 399596 |
EAN | 04042668306199 |