Caninsulin vet.

Caninsulin skall injiceras subkutant och får inte administreras intravenöst.

Injektionsflaskan/cylinderampullen skall skakas grundligt tills en homogen, mjölkaktig suspension erhålls. Om skakningen ger upphov till skumbildning ska skummet tillåtas lösa upp sig innan insulinet används. Efter detta skall man åter vända insulinflaskan/cylinderampullen fram och tillbaka några gånger för att bibehålla den jämna, mjölkaktiga suspensionen.

Agglomerulat kan bildas i insulinsuspensioner. Får inte användas om den omblandade injektionsvätskan inte har ett jämnt, mjölkaktigt utseende.

Injektionsflaska:

Injektionsflaskan skall användas tillsammans med sprutor utformade för insulinkoncentrationen 40 IE/ml.

Cylinderampull:

Cylinderampullen skall endast användas tillsammans med insulinpennan VetPen. VetPen finns i två varianter: VetPen 8, som doserar mellan 0,5 enheter och 8 enheter per injektion, där varje steg motsvarar 0,5 enheter samt VetPen 16, som doserar mellan 1 enhet och 16 enheter per injektion, där varje steg motsvarar 1 enhet.

VetPen skall endast användas med 29G/12 mm pennkanyler.

En bruksanvisning medföljer. Insulinpennan skall användas enligt tillverkarens bruksanvisning. Tillverkarens bruksanvisning för pennan måste följas noggrant för hur cylinderampullen ska laddas, hur kanylen ska sättas fast och för administreringen av insulininjektionen.

Om insulinpennan är skadad eller inte fungerar korrekt (se bruksanvisning för hur insulinpennan ska användas) måste den kasseras och en ny insulinpenna måste användas.

Om insulinpennan inte fungerar (se bruksanvisningen för pennan), kan insulinsuspensionen dras upp ur cylinderampullen med en spruta (utformad för insulinkoncentrationen 40 IE /ml) och injiceras.

Inställningsfas:

Hund:

Dosen beror av insulininsufficiensen och varierar från fall till fall. Eventuell justering av insulindosen bör göras genom att höja respektive sänka den dagliga dosen med ca 10% beroende på diabetogena, kliniska symptom och resultat på mätningar av blodsockernivåer, dock inte oftare än var tredje till fjärde dag.

Behandlingen med insulin inleds med en startdos på 0,5 IE/kg kroppsvikt en gång dagligen, avrundat nedåt till närmaste heltalssiffra. Se exempel i nedanstående tabell.

Injektionen ges subkutant 1 gång per dygn i samband med utfodring. Effektens duration kan variera. Vissa hundar behöver administrering av insulin två gånger dagligen, vilket oftast kräver en högre total dygnsdos. Då dygnsdosen skall fördelas på två dostillfällen skall varje enskild dos motsvaras av den dos som givits en gång per dygn, minskad med 25 % och avrundad nedåt till närmaste heltalssiffra. Exempel: Om en hund som väger 10 kg får 5 IE en gång dagligen, blir den nya dosen (avrundat nedåt till närmast hel enhet) initialt 3 IE per injektion, vilket ger totalt 6 IE per dygn fördelat på två dostillfällen.

De två dygnsdoserna skall administreras med 12 timmars intervall i samband med utfodring. Ytterligare dosjusteringar skall göras stegvis såsom tidigare har beskrivits. För att uppnå en balans mellan glukosproduktion och insulineffekt, måste utfodringen synkroniseras med behandlingen. Det dagliga foderintaget skall delas upp på två tillfällen. Det dagliga foderintagets kvalitet och kvantitet skall inte varieras.

Till hundar som administreras insulin en gång dagligen, skall 1/3 av det dagliga foderintaget ges före injektionen på morgonen och den resterande delen av foderintaget skall ske 6-8 timmar därefter. För hundar som behandlas två gånger dagligen, skall varje del av foderintaget ges före varje injektion med Caninsulin vet. Varje måltid skall ges vid samma tidpunkt varje dag.

Katt:

Startdosen är 1 IE eller 2 IE per injektion baserat på baslinjen för blodsockervärdet enligt nedanstående tabell

Caninsulin vet. skall injiceras 2 gånger dagligen. Det dagliga foderintagets kvalitet och kvantitet skall inte varieras. Insulindosen beror på graden av insulininsufficiens. Denna bestäms genom en rad mätningar av glukos i blodet och varierar från fall till fall.

Högre dosering än 2 IE per injektion rekommenderas inte under de tre första veckorna av behandlingen.

Eventuell justering av insulindosen genom att höja eller sänka den dagliga dosen, bör göras efter kontroll av glukoskoncentrationen i blod. Justering bör inte ske oftare än en gång i veckan. Dosökningar med 1 IE per injektion rekommenderas, men inte mer än totalt 2 IE per injektion skall administreras under de första tre veckorna av behandlingen.

Beroende på dagliga fluktuationer i blodsockernivåer och variationer i insulinsvar över tiden, rekommenderas inte högre doser eller mer frekventa dosökningar.

Underhållsterapi:

Hund och katt:

Ett långsiktigt behandlingsprogram skall bestämmas när insulindosen har fastställts och djuret är inställt. Kontrolltidpunkter skall överenskommas för att upptäcka under- eller överdosering av insulin och justering av insulindosen när så behövs. Noggrann stabilisering och tät kontroll under behandlingen kan begränsa de kroniska problem, som är förknippade med diabetes, t.ex katarakt hos hund och leverförfettning hos hund och katt. Terapimålet är att reducera eller eliminera kliniska symptom på sjukdomen, genom att minimera förekomsten av hyperglykemi, särskilt hos katt. Blodglukoskoncentrationen ska hållas mellan 1 och 3 g/l (d.v.s. 100-300 mg/dl eller 5,5-17 mmol/l), en normal kroppsvikt skall eftersträvas och polydipsi, polyuri och eventuellt polyfagi skall minimeras och/eller elimineras.

Djurägaren bör kontrollera och göra anteckningar om djurets allmäntillstånd: välbefinnande, törst och aptit. Sockerförekomst i urinen kontrolleras, om veterinären bedömer att detta är nödvändigt. Veterinären kontrollerar djurets hälsa och djurägarens behandlingsjournal var tredje eller var sjätte månad, eller oftare vid problem. Blodsockerprover bör tas vid dessa tillfällen. Bestämning av fruktosaminvärdet kan vara lämpligt. Justering av insulindosen görs av veterinär. Den ska baseras på en grundlig analys av kliniska data och laboratorieresultat.

Djurägaren bör instrueras om kliniska tecken på hypo- och hyperglykemi. Polyuri, polydipsi och polyfagi tillsammans med viktförlust, dåligt allmäntillstånd, håravfall eller dålig päls och slöhet är de vanligaste kliniska tecknen på hyperglykemi. Tillståndet kräver administrering av insulin eller justering av insulindos för att återställa blodsockernivån.