Cefaseptin (5 kg)

1 x 10 tabl.

Tablett

Aktiv ingrediens

Cefalexin (Cefalexin-monohydrat) : 75 mg

ATC-kod

QJ01DB01 Cefalexin

QJ01DB Cefalosporiner, första generationen

QJ01D Övriga antibakteriella betalaktamer

QJ01 Antibakteriella medel för systemiskt bruk

QJ Antiinfektiva medel för systemiskt bruk

Djurslag

Hund och katt

Indikationer

Katter:

• För behandling av bakteriehudinfektioner (sår och abcesser) orsakade av organismer känsliga för cefalexin, inklusive Staphylococcus spp., Streptococcus spp., Escherichia coli och Pasteurella spp..

Hundar:

• För behandling av bakteriehudinfektioner (inklusive djup och ytlig pyodermi) orsakade av organismer känsliga för cefalexin, inklusive Staphylococcus spp.

• För behandling av urinvägsinfektioner (inklusive nefrit och cystit) orsakade av organismer, känsliga för cefalexin, inklusive Escherichia coli.

Dos och administreringssätt

Oral användning.

15 mg cefalexin per kg kroppsvikt två gånger dagligen (motsvarande 30 mg per kg kroppsvikt dagligen) motsvarande en tablett per 5 kg kroppsvikt två gånger dagligen.

Hundar:

Urinvägsinfektion: 14 dagar

Ytlig bakterieinfektion i huden: Minst 15 dagar

Djup bakterieinfektion i huden: Minst 28 dagar

Katter:

Ytlig och djup bakterieinfektion i huden (sår och abscesser): 5 dagar

För att säkerställa korrekt dos bör kroppsvikten bestämmas så exakt som möjligt för att undvika underdosering.

Produkten kan krossas och tillsättas i mat om nödvändigt.

Vid allvarliga eller akuta tillstånd, förutom vid känd njursvikt (se avsnitt 4.5), kan dosen fördubblas.

Biverkningar

Milda och övergående kräkningar och/eller diarré har vanligen observerats hos katter i kliniska studier. De flesta biverkningar observerades vid ett enstaka tillfälle. De var reversibla utan symtomatisk behandling och utan utsättning av cefalexinbehandlingen.

I ovanliga fall kan överkänslighet uppstå.

Vid överkänslighetsreaktioner måste behandlingen stoppas.

I mycket ovanliga fall har illamående, kräkningar och/eller diarré observerats i vissa hundar efter att de givits läkemedlet.

Frekvensen av biverkningar anges enligt följande konvention:

- Mycket vanliga (fler än 1 av 10 behandlade djur som uppvisar biverkningar)

- Vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 100 behandlade djur)

- Mindre vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 1 000 behandlade djur)

- Ovanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 10 000 behandlade djur)

- Mycket ovanliga (färre än 1 djur av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade)