Dectomax
Aktiv ingrediens
ATC-kod
Djurslag
Nötkreatur.
Indikationer
För behandling av infestationer med gastrointestinala nematoder, lungmask, ögonmask, nötstyng, sugande och bitande löss, skabb samt hornfluga hos nötkreatur.
Gastrointestinala nematoder (adulter och 4:e larvstadiet)
Ostertagia ostertagi (inklusive inhiberade larver)
O. lyrata[1]
Haemonchus placei
Trichostrongylus axei
T. colubriformis
Cooperia oncophora
C. punctata1
C. surnabada1 (syn. mcmasteri)
Bunostomum phlebotomum1
Oesophagostomum radiatum
Trichuris spp1
1 adulter
Lungmask (Adulter och 4:e larvstadiet)
Dictyocaulus viviparus
Ögonmask (adulter)
Thelazia spp.
Nötstyng (parasitstadier)
Hypoderma bovis, H. lineatum
Bitande löss
Damalinia (Bovicola) bovis
Sugande löss
Haematopinus eurystemus
Linognathus vituli
Solenopotes capillatus
Skabb
Psoroptes bovis
Sarcoptes scabiei
Chorioptes bovis
Hornfluga
Haematobia irritans
Effektduration
Efter administrering av läkemedlet förhindras reinfektion under angiven tid mot följande parasiter:
|
Art |
Dagar |
|
Ostertagia ostertagi |
35 |
|
Cooperia oncophora |
28 |
|
Dictyocaulus viviparus |
42 |
|
Linognathis vituli |
49 |
|
Oesophagostomum radiatum |
21 |
|
Damalinia (Bovicola) bovis |
42 |
|
Trichostrongylus axei |
28 |
|
Solenopotes capillatus |
35 |
Läkemedlet bekämpar även hornflugor (Haematobia irritans) under minst 42 dagar efter behandlingen.
Dos och administreringssätt
Pour-on användning.
En engångsdos om 1 ml (5 mg doramektin) per 10 kg kroppsvikt, motsvarande 500 mikrogram/kg kroppsvikt appliceras lokalt i en smal sträng längs ryggens mittlinje mellan manken och svansroten. För att säkerställa tillförsel av korrekt dos skall kroppsvikten fastställas så noggrant som möjligt; noggrannheten hos doseringsapparaturen skall kontrolleras.
Om djuren behandlas gruppvis i stället för individuellt bör de grupperas efter kroppsvikt och doseras därefter, för att undvika under- och överdosering.
Biverkningar
Nötkreatur:
|
Sällsynta (1 till 10 av 10 000 behandlade djur): |
Hudlesioner på administreringstället1 |
1Små
Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller dennes lokala företrädare eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.
