Dexaject

1 x 50 ml

Injektionsvätska, lösning

Aktiv ingrediens

Dexametason (Dexametason-natriumfosfat) : 2 mg/ml

ATC-kod

QH02AB02 Dexametason (Kortikosteroider - medelstarkt verkande (grupp II))

QH02AB Glukokortikoider

QH02A Kortikosteroider för systemiskt bruk

QH02 Kortikosteroider för systemiskt bruk

QH Systemiska hormonpreparat, exkl. könshormoner och insuliner

Djurslag

Nötkreatur, häst, gris, hund och katt.

Indikationer

Häst, nötkreatur, gris, hund och katt:

Behandling av inflammatoriska eller allergiska sjukdomar.

Nötkreatur:

Igångsättning av kalvning.

Behandling av primär ketos (acetonemi).

Häst:

Behandling av artrit, bursit eller senskideinflammation.

Dos och administreringssätt

Nötkreatur, grisar, hundar och katter: intramuskulär användning.

Hästar: intravenös, intramuskulär eller intraartikulär användning.

För behandling av inflammatoriska eller allergiska sjukdomar:

Häst, nötkreatur, gris: 0,06 mg dexametason/kg kroppsvikt motsvarande 1,5 ml/50 kg Hund, katt: 0,1 mg dexametason/kg kroppsvikt motsvarande 0,5 ml/10 kg

Den faktiska dosen bör bestämmas av hur allvarliga tecknen är och hur länge de har funnits.

Behandling av primär ketos hos nötkreatur (acetonemi):

0,02–0,04 mg dexametason/kg kroppsvikt motsvarande en dos på 5–10 ml/500 kg kroppsvikt beroende på kons storlek samt symtomens varaktighet. Försiktighet bör iakttas så att raser från Kanalöarna inte överdoseras. Större doser krävs om symtomen har förekommit under en längre tid eller om djur med recidiv behandlas.

Igångsättning av kalvning - för att undvika för stora foster och juverödem hos nötkreatur:

0,04 mg dexametason/kg kroppsvikt motsvarande 10 ml/500 kg kroppsvikt efter dag 260 av dräktigheten. Kalvningen inträffar normalt inom 48–72 timmar

Behandling av artrit, bursit eller senskideinflammation hos hästar:

1–5 ml av läkemedlet som intraartikulär injektion.

Dessa mängder är inte specifika och anges endast som vägledning. Injektion i ledutrymmen eller bursa bör föregås av avlägsnande av motsvarande volym ledvätska. Strikt aseptik är nödvändig.

För att säkerställa en korrekt dosering bör kroppsvikten bestämmas så noggrant som möjligt.

För att mäta små volymer på mindre än 1 ml bör en lämpligt graderad spruta användas för att säkerställa korrekt administrering av korrekt dos.

När en grupp djur behandlas skall en uppdragningskanyl användas för att undvika för många stick genom proppen. Maximalt antal genomstickningar bör begränsas till 50.

Biverkningar

Nötkreatur, häst, gris, hund och katt:

Obestämd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data):

Iatrogen hyperadrenokorticism (Cushings sjukdom)¹ Polyuri², polydipsi², polyfagi²

Natriumretention³, vätskeretention³, hypokalemi³

Kutan kalcinos

Fördröjd sårläkning, nedsatt motståndskraft mot eller exacerbation av befintliga infektioner⁴

Gastrointestinala sår⁵, hepatomegali⁶

Förändringar i blodets biokemiska och hematologiska parametrar

Hyperglykemi⁷

Kvarhållen moderkaka⁸

Minskad livsduglighet hos kalven⁹

Pankreatit¹⁰

Minskad mjölkproduktion

Fång

¹ Innebär betydande förändring av fett-, kolhydrat-, protein- och mineralmetabolismen, vilket kan leda till t.ex. omfördelning av kroppsfett, muskelsvaghet och -förlust och osteoporos.

² Efter systemisk administrering och särskilt i början av behandlingen.

³ Vid långvarig användning.

⁴ I närvaro av bakteriell infektion krävs vanligtvis antibakteriellt läkemedelsskydd när steroider används. I närvaro av virusinfektioner kan steroider förvärra eller påskynda utvecklingen av sjukdomen.

⁵ Kan förvärras hos patienter som får icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel och hos djur med ryggmärgsskador.

⁶ Med förhöjda leverenzymer i serum.

⁷ Övergående.

⁸ När det används för induktion av förlossning hos nötkreatur, med eventuell efterföljande metrit och/eller subfertilitet.

⁹ När det används för induktion av förlossning hos nötkreatur, särskilt i tidigt skede.¹⁰ Ökad risk för akut pankreatit.

Antiinflammatoriska kortikosteroider, t.ex. dexametason, ger en rad olika biverkningar. Medan enstaka höga doser tolereras väl, kan de orsaka svåra biverkningar vid långvarig användning och vid administrering av estrar med lång verkan. Doseringen vid medellång till långvarig användning bör därför i allmänhet hållas till lägsta nödvändiga för att hålla symtomen under kontroll.

Under behandlingen hämmar effektiva doser hypotalamus-hypofys-binjureaxeln. Efter avslutad behandling kan symtom på binjureinsufficiens som utvecklar sig till binjurebarksatrofi uppstå och detta kan leda till att djuret inte kan hantera stressiga situationer på ett adekvat sätt. Hänsyn bör därför tas till möjligheten att minimera besvär av binjureinsufficiens efter avslutad behandling (se standardtexter för ytterligare diskussion).

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se även i slutet av bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.