Dolorex vet.
Aktiv ingrediens
Djurslag
Häst, hund, katt.
Indikationer
Butorfanol är avsett att användas då kortvarig (häst och hund) och kortvarig till medellång (katt) analgesi erfordras.
För information om förväntad duration av analgesin efter behandling, se avsnitt 5.1.
Häst:
För lindring av smärta i samband med kolik av gastrointestinalt ursprung.
För sedering i kombination med vissa α2-adrenoreceptoragonister (se avsnitt 4.9).
Hund:
För lindring av måttlig visceral smärta.
För sedering i kombination med vissa α2-adrenoreceptoragonister (se avsnitt 4.9).
Katt:
För lindring av måttlig smärta i samband med mjukdelskirurgi.
Dos och administreringssätt
För analgesi:
Häst:
0,05 till 0,1 mg/kg, intravenös administrering
(dvs. 2,5 till 5 ml till 500 kg kroppsvikt)
Hund:
0,2 till 0,4 mg/kg, intravenös administrering
(dvs. 0,2 till 0,4 ml/10 kg kroppsvikt)
Snabb intravenös injektion skall undvikas.
Butorfanol är avsett att användas då kortvarig analgesi erfordras. För information om förväntad duration av analgesin efter behandling, se avsnitt 5.1. Upprepade behandlingar med butorfanol kan dock ges. Behovet av och intervallen mellan upprepade behandlingar skall baseras på kliniskt svar. I de fall där ett behov av en mer långvarig analgesi kan förväntas skall ett annat läkemedel användas.
Katt:
0,4 mg/kg, subkutan administering.
(dvs. 0,2 ml/5 kg kroppsvikt).
Katter skall vägas för att säkerställa att korrekt dos beräknas. En lämplig graderad spruta måste användas för att säkerställa korrekt administrering av den erforderliga dosvolymen (t. ex en insulinspruta eller graderad 1 ml spruta).
Till katt är butorfanol avsett att användas då kortvarig eller medellång analgesi erfordras. För information om förväntad duration av analgesin efter behandling, se avsnitt 5.1.
Beroende på kliniskt svar kan läkemedlet itereras inom 6 timmar. Vid uteblivet analgesisvar (se avsnitt 4.4) kan ett alternativt analgetikum, såsom en annan lämplig opioid och/eller icke-steroid antiinflammatoriskt läkemedel övervägas. Vid användning av alternativt analgesimedel skall butorfanols aktivitet på opioidreceptorerna beaktas, såsom beskrivs i 4.8.
Om upprepade behandlingar krävs skall olika injektionsställen användas.
För sedering:
Butorfanol kan användas i kombination med en α2-adrenoreceptoragonist (t.ex. (me)detomidin eller romifidin).
Justering av dosen krävs då enligt följande rekommendationer:
Häst:
Detomidin: 0,01 – 0,02 mg/kg intravenös administrering.
Butorfanol: 0,01 – 0,02 mg/kg intravenös administrering.
Detomidin skall administreras upp till 5 minuter före butorfanol.
Romifidin: 0,05 mg/kg intravenös administrering.
Butorfanol: 0,02 mg/kg intravenös administrering.
Romifidin kan administreras samtidigt med eller 4 minuter före butorfanol.
Hund:
Medetomidin: 0,01 – 0,03 mg/kg intramuskulär administrering.
Butorfanol: 0,1 – 0,2 mg/kg intramuskulär administrering.
Medetomidin och butorfanol kan administreras samtidigt.
Proppen skall inte genomstickas mer än 25 gånger.
Biverkningar
Butorfanol kan orsaka följande biverkningar:
Häst, hund och katt:
- Sedering kan observeras hos behandlade djur.
Häst:
- Lokomotorisk stimulering (trampande).
- Ataxi.
- Minskad gastrointestinal motilitet.
- Dämpande effekt på hjärt/kärl-systemet.
Hund:
- Andningsdepression och dämpande effekt på hjärt/kärl-systemet.
- Aptitlöshet och diarré.
- Minskad gastrointestinal motilitet.
- Lokal smärta i samband med intramuskulär injektion.
Katt:
- Mydriasis
- Desorientering
- Möjlig irritation vid injektionsstället vid upprepade injektioner
- Mild agitation
- Dysfori
- Smärta vid injektion
Om andningsdepression inträffar kan naloxon användas som antidot.
Utlämning
ReceptbelagtPRIS | Endast för registrerade veterinärer. Skapa en gratis profil för att få tillgång till alla funktioner.. Logga in |
---|---|
VNR | 113276 |
EAN | 07046261132763 |