Domitor vet.

1 x 10 ml

Injektionsvätska, lösning

Aktiv ingrediens

Medetomidin (Medetomidin-hydroklorid) : 1 mg/ml

ATC-kod

QN05CM91 Medetomidin

QN05CM Övriga sömnmedel och lugnande medel

QN05C Sömnmedel och lugnande medel

QN05 Neuroleptika, lugnande medel och sömnmedel

QN Nervsystemet

Djurslag

Katt, hund.

Indikationer

Sedering och analgesi av hund och katt för undersökningar, behandlingssituationer och små kirurgiska ingrepp. Preanestesi hos hund.

Dos och administreringssätt

Intramuskulär, intravenös och subkutan administrering. Effekten är snabbast efter intravenös administrering och långsammast efter subkutan administrering. Effekt och induktionstid varierar betydligt mer efter subkutan giva än efter intramuskulär giva. Administrering av läkemedlet kan upprepas om så behövs.

Fasta rekommenderas innan administrering av Domitor. Djuret ska inte ges vatten eller mat innan det kan svälja ordentligt efter behandling.

Sedering hundar

10-80 mikrogram/kg (0,1-0,8 ml/10kg)

För sedering behöver små hundraser i proportion mer Domitor per kg/kroppsvikt än stora hundar. Genom att dosera enligt kroppsyta nås en likvärdig sedation oberoende av djurets storlek. I följande tabell är doseringen 1000 mikrogram/m² kroppsyta intramuskulärt, vilket leder till en moderat till djup sedering.

Hund

Medetomidin dos = 1000 mikrogram/m²

Vikt kg

mikrogram/kg

0.15

0.2

0.25

0.3

0.35

0.4

0.45

0.5

0.6

0.65

0.7

0.75

0.85

0.95

1.1

1.25

1.35

1.5

1.55

1.9

Sedering katter

50-100 mikrogram/kg (0,05-0,1 ml/kg)	Lätt till moderat sedering och analgesi
100-150 mikrogram/kg (0,1-0,15 ml/kg)	Djup sedering och analgesi

Preanestesi

Domitor kan användas som premedicinering före induktion med t ex tiobarbiturat-halotan. Dosrekommentadionen är 10-20 mikrog/kg. Domitor potentierar effekten av egentliga anestetika såsom tiopental, propofol, halotan eller isofluran. Följaktligen bör anestetikas dosering minskas med upp till eller mer än 50%, beroende på det individuella fallet. Det anestetiska medlet bör inte administreras tidigare än 10 min efter premedicinering med Domitor.

Biverkningar

Biverkningar är mycket ovanliga.

Blodtrycket ökar initialt och återgår sedan till normalnivå eller något under det normala. Bradykardi med tillfälliga AV-block kan förekomma. Cyanos har rapporterats.

Hos en del hundar (10-20%) och hos de flesta katter (60-70%) har kräkningar förekommit 2-10 minuter efter injektionen, hos en del katter också vid uppvaknandet.

Kroppstemperaturen är något eller måttligt minskad och långvarig återhämtning kan leda till hypotermi.

En ökning av blodglukoskoncentration ses på grund av alfa-2-adrenoreceptormedierad hämning av insulinutsöndring.

Urinering inträffar vanligen under återhämtning vid ca 90 till 120 minuter efter behandling.

Enstaka djur uppvisar muskel skakningar och kan vara känsliga för höga ljud.

Incidenter av förlängd sedering och återkommande sedering efter initial återhämtning har rapporterats.

Enstaka fall av överkänslighet, paradoxalt svar (excitation) och bristande effekt har rapporterats.

Dödfall från cirkulationssvikt med svår överbelastning av lungorna, levern, njurarna har rapporterats. Minskad andningsfrekvens med eller utan övergående apné perioder kan förekomma. Om djuret har en befintlig subklinisk respiratorisk sjukdom, kan administrering av läkemedlet orsaka signifikant andningsdepression som skulle kunna predisponera djuret till negativa effekter såsom hjärtstillestånd. Lungödem har rapporterats.

När läkemedlet används i kombination med ketamin till katter bibehålls larynx- och svalgreflexer under anestesi. Kombinationen rapporteras framkalla smärta hos vissa katter vid intramuskulär administrering. Hjärtfrekvensen minskar i allmänhet till cirka 50% av pre-anestetiska nivåer och hos vissa katter har mycket långsamma andningsfrekvens observerats (4-6 andetag per minut).

Hos hundar, när det veterinärmedicinska läkemedlet används i kombination med propofol, kan rörelser förekomma i frambenen under induktion av anestesi. I vissa fall vid högre doseringar, kan en minskning av arteriellt syrespänning uppträda.

Frekvensen av biverkningar anges enligt följande konvention:

- Mycket vanliga (fler än 1 av 10 djur som uppvisar biverkningar under en behandlingsperiod)

- Vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 100 djur)

- Mindre vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 1 000 djur)

- Ovanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 10 000 djur)

- Mycket ovanliga (färre än 1 djur av 10 000 djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade)