Fentadon vet.

1 x 10 ml

Injektionsvätska, lösning

Aktiv ingrediens

Fentanyl (Fentanyl-citrat) : 50 mikg/ml

ATC-kod

QN02AB03 Fentanyl

QN02AB Fenylpiperidinderivat

QN02A Opioider

QN02 Analgetika

QN Nervsystemet

Djurslag

Hund.

Indikationer

För intraoperativ analgesi under kirurgiska ingrepp som t.ex. mjukvävnads- och ortopedisk kirurgi.
För kontroll av postoperativ smärta förknippad med större ortopediska ingrepp och mjukvävnadsingrepp.

Dos och administreringssätt

För intravenös administrering. Vikten på djuret som ska behandlas ska bestämmas noggrant innan administrering av läkemedlet. Verkan sker inom 5 minuter. Varaktigheten för analgesieffekten är 20 (lägsta rekommenderade dos) till 40 minuter (högsta rekommenderade dos). Fentanyl kan administreras i enlighet med följande doseringsregim:

Analgesi via kontinuerlig infusion (Continuous Rate Infusion, CRI)

• 5–10 µg/kg (0,1–0,2 ml/kg) i.v. som en bolusdos följt av 12–24 µg/kg/tim. (0,24–0,48 ml/kg/tim.) i.v. för intraoperativ analgesi som CRI.

• 6–10 µg/kg/tim. (0,12–0,2 ml/kg/tim.) i.v. för efterföljande postoperativ analgesi som CRI för nedsövda djur. Under postoperativ CRI-administrering av fentanyl bör djur övervakas noggrant.

Kemisk-fysisk kompatibilitet har endast uppvisats för spädningar 1:5 med följande infusionslösningar: natriumklorid 0,9 %, Ringer-lösning och glukos 5 %.

Detta veterinärmedicinska läkemedel har en snäv säkerhetsmarginal och det är viktigt att mäta dosen noggrant för att undvika överdosering.

Biverkningar

Precis som för andra narkotiska analgetika, är vanliga allvarliga biverkningar med fentanyl andningsdepression och bradykardi. Bradykardi kan inträffa på grund av ökad vagal hjärtstimulering. De andningsdepressiva effekterna kan vara länge och uppvisa ett tvåfasiskt mönster. Vanligt är också övergående blodtrycksfall efter intravenös administrering av injektion med fentanylcitrat, även vid doser på 2,5–5 µg/kg. Hypotermi kan inträffa. Sänkt nociceptiv tröskel för hundar har beskrivits när effekterna av läkemedlet minskar.

Följande biverkningar har observerats under studier med läkemedlet och är mycket vanligt förekommande: snabb andning, flämtningar, urinering, tarmtömning, vokalisering, framskjutande tunga, överaktivitet, irritation, kroppsskakningar, kräkningar, kliande och sedering.

Frekvensen av biverkningar anges enligt följande konvention:

- Mycket vanliga (fler än 1 av 10 djur som uppvisar biverkningar under en behandlingsperiod)

- Vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 100 djur)

- Mindre vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 1 000 djur)

- Ovanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 10 000 djur)

- Mycket ovanliga (färre än 1 djur av 10 000 djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade)