Milbemax vet. (1 - 2 kg)

1 x 2 styck

Filmdragerad tablett

Aktiv ingrediens

Prazikvantel : 10 mg

Milbemycinoxim : 4 mg

ATC-kod

QP54AB51 Milbemycinoxim, komb.

QP54AB Milbemyciner

QP54A Makrocykliska laktoner

QP54 Endektocider

QP Antiparasitära, insektsdödande och repellerande medel

Djurslag

Katt ≥ 0,5 – 2 kg Katt ≥ 2 kg.

Indikationer

För katter med, eller med risk för, blandinfektioner av cestoder, gastrointestinala nematoder och/eller hjärtmask. Läkemedlet är endast avsett för användning mot cestoder och nematoder eller förebyggande behandling mot tropisk hjärtmask, om samtidig behandling är indicerad.

Cestoder

Behandling av bandmaskar:

Dipylidium caninum,

Taenia spp.,

Echinococcus multilocularis.

Gastrointestinala nematoder Behandling av:

Hakmask: Ancylostoma tubaeforme, Spolmask: Toxocara cati.

Hjärtmask

Förebyggande mot tropisk hjärtmask (Dirofilaria immitis), om samtidig behandling mot cestoder är indicerad.

Dos och administreringssätt

Oral användning.

Underdosering kan resultera i ineffektiv användning och kan gynna resistensutveckling.

För att säkerställa korrekt dosering ska kroppsvikten bestämmas så noggrant som möjligt. Lägsta rekommenderade dos: 2 mg milbemycinoxim och 5 mg prazikvantel per kg ges som engångsdos.

Läkemedlet skall administreras i samband med eller efter foderintag. Detta förfarande säkerställer optimalt skydd mot hjärtmask.

Beroende på kattens vikt är den faktiska doseringen följande:

Kattens vikt	Milbemax vet för små katter och kattungar	Milbemax vet för katter
0,5-1 kg	½ tablett
> 1-2 kg	1 tablett
2-4 kg		½ tablett
> 4-8 kg		1 tablett
> 8-12 kg		1½ tablett

Läkemedlet kan användas för prevention av tropisk hjärtmask, om samtidig behandling mot bandmask är indicerad. Behandling ger ett förebyggande skydd under en månad mot hjärtmask. För regelbunden prevention av hjärtmask är användning av ett monopreparat att föredra.

Biverkningar

Katt:

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

Gastrointestinala störningar (såsom diarré, kräkningar)

Överkänslighetsreaktion

Neurologiska störningar (såsom ataxi och muskelryckningar)

Systemiska störningar (såsom slöhet)

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.