Nimatek vet.
Aktiv ingrediens
ATC-kod
Djurslag
Hund, katt och häst.
Indikationer
Läkemedlet kan användas för induktion av anestesi:
a) i kombination med butorfanol och medetomidin till hund och katt
b) i kombination med xylazin till hund, katt och häst
c) i kombination med detomidin till häst
d) i kombination med romifidin till häst.
Läkemedlet kan även användas som enda läkemedel vid immobilisering och mindre kirurgiska ingrepp till katt, då muskelavslappning inte är nödvändig, baserat på ansvarig veterinärs nytta/riskbedömning.
Dos och administreringssätt
För intramuskulär, subkutan eller intravenös injektion.
Dosering och administreringssätt varierar avsevärt mellan olika arter.
Dessutom kan effekten av ketamin uppvisa stora skillnader mellan olika individer och därför rekommenderas individuell dosjustering.
För att säkerställa att rätt dos ges bör kroppsvikten fastställas så noggrant som möjligt.
HUND:
Xylazin/ketamin
Administrera xylazin i en dos om 1 mg/kg genom intramuskulär injektion (motsvarande 0,5 ml/10 kg kroppsvikt av xylazin 2 % lösning). Administrera ketamin omedelbart i en dos om 15 mg/kg genom intramuskulär injektion (motsvarande 1,5 ml/10 kg kroppsvikt).
Hundar blir liggande efter cirka 3 minuter och förlorar sina trampreflexer efter cirka 7 minuter. Varaktigheten av anestesin är cirka 24 minuter, trampreflexerna återvänder cirka 30 minuter efter administrering av ketamininjektionen.
Tabell 1: Xylazin- och ketaminanestesi till hund (IM)
Hundens vikt (kg) |
1 |
3 |
5 |
10 |
15 |
20 |
25 |
30 |
40 |
Xylazin 2 % dos (ml)* |
0,05 |
0,15 |
0,25 |
0,50 |
0,75 |
1,00 |
1,25 |
1,50 |
2,00 |
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
0,15 |
0,45 |
0,75 |
1,50 |
2,25 |
3,00 |
3,75 |
4,50 |
6,00 |
* baserat på en dos om 1 mg xylazin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 15 mg ketamin/kg kroppsvikt
Medetomidin/ketamin
Administrera medetomidin i en dos om 40 µg/kg (motsvarande 0,40 ml/10 kg kroppsvikt av medetomidin 1 mg/ml lösning) och ketamin i en dos om 5,0–7,5 mg/kg (motsvarande 0,5–0,75 ml/10 kg kroppsvikt), beroende på vilken varaktighet av anestesi som krävs, genom intramuskulär injektion.
Förlust av trampreflexer inträffar cirka 11 minuter efter injektion av 5 mg ketamin/kg och 7 minuter efter injektion av 7,5 mg ketamin/kg. Varaktigheten av anestesin är cirka 30 respektive 50 minuter.
Det rekommenderas INTE att reversera denna kombination med atipamezol till hund.
Tabell 2: Medetomidin- och ketaminanestesi till hund (IM): Dostabell för 5 mg ketamin/kg (varaktighet av anestesi cirka 30 min)
Hundens vikt (kg) |
1 |
3 |
5 |
10 |
15 |
20 |
25 |
30 |
40 |
Medetomidindos (1 mg/ml) (ml)* |
0,04 |
0,12 |
0,20 |
0,40 |
0,60 |
0,80 |
1,00 |
1,20 |
1,60 |
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
0,05 |
0,15 |
0,25 |
0,50 |
0,75 |
1,00 |
1,25 |
1,50 |
2,00 |
* baserat på en dos om 40 µg medetomidin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 5 mg ketamin/kg kroppsvikt
Tabell 3: Medetomidin- och ketaminanestesi till hund (IM): Dostabell för 7,5 mg ketamin/kg (varaktighet av anestesi cirka 50 min)
Hundens vikt (kg) |
1 |
3 |
5 |
10 |
15 |
20 |
25 |
30 |
40 |
Medetomidindos (1 mg/ml) (ml)* |
0,04 |
0,12 |
0,20 |
0,40 |
0,60 |
0,80 |
1,00 |
1,20 |
1,60 |
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
0,08 |
0,23 |
0,38 |
0,75 |
1,13 |
1,50 |
1,88 |
2,25 |
3,00 |
* baserat på en dos om 40 µg medetomidin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 7,5 mg ketamin/kg kroppsvikt
Butorfanol/medetomidin/ketamin
Administrera butorfanol i en dos om 0,1 mg/kg och medetomidin i en dos om 25 µg/kg genom intramuskulär injektion.
Hundar blir liggande efter cirka 6 minuter och förlorar sina trampreflexer efter cirka 14 minuter.
Ketamininjektionen ska administreras 15 minuter efter den första injektionen i en dos om 5 mg/kg genom intramuskulär injektion (motsvarande 0,5 ml/10 kg kroppsvikt).
Trampreflexerna återvänder cirka 53 minuter efter administrering av ketamininjektionen. Uppvaknande till bröstläge uppnås cirka 35 minuter senare, följt av stående position ytterligare 36 minuter senare.
Det rekommenderas INTE att reversera denna kombination med atipamezol till hund.
Tabell 4: Butorfanol-, medetomidin- och ketaminanestesi till hund (IM)
Hundens vikt (kg) |
1 |
3 |
5 |
10 |
15 |
20 |
25 |
30 |
40 |
Butorfanoldos (10 mg/ml) (ml)* |
0,01 |
0,03 |
0,05 |
0,10 |
0,15 |
0,20 |
0,25 |
0,30 |
0,40 |
Medetomidindos (1 mg/ml) (ml)** |
0,03 |
0,08 |
0,13 |
0,25 |
0,38 |
0,50 |
0,63 |
0,75 |
1,00 |
Administrera butorfanol och medetomidin geonom intramuskulär injektion av ovanstående doser. |
|||||||||
Vänta i 15 minuter före administrering av ketamin genom intramuskulär injektion av nedanstående doser. |
|||||||||
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)*** |
0,05 |
0,15 |
0,25 |
0,50 |
0,75 |
1,00 |
1,25 |
1,50 |
2,00 |
* baserat på en dos om 0,1 mg butorfanol/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 25 µg medetomidin/kg kroppsvikt *** baserat på en dos om 5 mg ketamin/kg kroppsvikt
KATT:
Ketamin enbart
Användning av enbart ketamin som anestesimedel är möjlig, men för att undvika oönskade psykomotoriska effekter rekommenderas kombinerad anestesi. Enbart ketamin kan användas via intravenös eller subkutan injektion, men intramuskulär injektion är den rekommenderade administreringsvägen. Dosen är 11–33 mg ketamin/kg, beroende på vilken grad av immobilisering eller kirurgiskt ingrepp som avses. Följande doser anges som vägledning, men kan justeras beroende på djurets fysiska tillstånd och användningen av sedativa och premedicinering.
Dos (mg/kg) Kliniska ingrepp
11 (0,11 ml/kg) Mindre immobilisering
22–33 (0,22–0,33 ml/kg) Mindre ingrepp och immobilisering av aggressiva katter
Varaktigheten av ketaminanestesi är 20–40 minuter och uppvaknandet sker under en period om 1–4 timmar.
För större ingrepp ska ketamin användas i kombination med ytterligare sedativa eller anestetika. Dosen varierar från 1,25–22 mg/kg (0,06–1,1 ml/5 kg) beroende på kombinationen och administreringsvägen som används.
Kräkningar inträffar troligtvis inte när enbart ketamin används, men katter bör ändå om möjligt hållas fastande under flera timmar före anestesin.
Ketamin-kompletterande kombination till katt:
Acepromazin kan administreras genom intramuskulär injektion som premedicinering. Endotrakeal intubering kan uppnås under ketaminanestesi. Inhalationsanestesi kan bibehållas genom lämpliga kombinationer av isofluran, metoxyfluran, halotan, dikväveoxid och syrgas.
Xylazin/ketamin
Administrera xylazin i en dos om 1,1 mg/kg (motsvarande 0,28 ml/5 kg kroppsvikt av xylazin 2 % lösning) genom intramuskulär injektion.
Vänta i 20 minuter och administrera ketamin i en dos om 22 mg/kg (motsvarande 1,1 ml/5 kg kroppsvikt) genom intramuskulär injektion.
Xylazin kan inducera kräkningar upp till 20 minuter efter administrering. Anslag av anestesi efter intramuskulär injektion av ketamin tar 3–6 minuter.
En kombination med xylazin/ketamin ger en djupare anestesi, med mer uttalade respiratoriska och kardiella effekter och en längre uppvakningstid, än kombinationer med acepromazin/ketamin.
Tabell 5: Xylazin- och ketaminanestesi till katt (IM)
Kattens vikt (kg) |
1,5 |
2 |
2,5 |
3 |
3,5 |
4 |
4,5 |
5 |
Xylazin 2 % dos (ml)* |
0,08 |
0,11 |
0,14 |
0,17 |
0,19 |
0,22 |
0,25 |
0,28 |
Vänta i 20 minuter. |
||||||||
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
0,33 |
0,44 |
0,55 |
0,66 |
0,77 |
0,88 |
0,99 |
1,10 |
* baserat på en dos om 1,1 mg xylazin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 22 mg ketamin/kg kroppsvikt
Medetomidin/ketamin a) intramuskulärt
Administrera medetomidin i en dos om 80 µg/kg genom intramuskulär injektion. Detta ska omedelbart följas av intramuskulär injektion av ketamin i en dos om 2,5–7,5 mg/kg (motsvarande 0,12–0,38 ml/5 kg kroppsvikt).
Anslagstiden för anestesin är 3–4 minuter. Varaktigheten av kirurgisk anestesi varierar mellan 30–60 minuter och är relaterad till den ketamindos som används. Vid behov kan anestesin förlängas med halotan och syrgas, med eller utan dikväveoxid.
Tabell 6: Medetomidin- och ketaminanestesi till katt (IM)
Kattens vikt (kg) |
1,5 |
2 |
2,5 |
3 |
3,5 |
4 |
4,5 |
5 |
Medetomidindos (1 mg/ml) (ml)* |
0,12 |
0,16 |
0,20 |
0,24 |
0,28 |
0,32 |
0,36 |
0,40 |
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
0,08 |
0,10 |
0,13 |
0,15 |
0,18 |
0,20 |
0,23 |
0,25 |
* baserat på en dos om 80 µg medetomidin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 5 mg ketamin/kg kroppsvikt
b) intravenöst
Medetomidin och ketamin kan administreras tillsammans genom intravenös injektion i följande doser:
40 µg medetomidin/kg och 1,25 mg ketamin/kg.
Klinisk erfarenhet har visat att när ketamin och medetomidin har använts intravenöst till katter, och behovet av anestesi har passerat, resulterar administrering av 100 µg atipamezol/kg via intramuskulär injektion i uppvaknande till bröstläge efter cirka 10 minuter och till stående position efter cirka 14 minuter.
Tabell 7: Medetomidin- och ketaminanestesi till katt (IV)
Kattens vikt (kg) |
1,5 |
2 |
2,5 |
3 |
3,5 |
4 |
4,5 |
5 |
Medetomidindos (1 mg/ml) (ml)* |
0,06 |
0,08 |
0,10 |
0,12 |
0,14 |
0,16 |
0,18 |
0,20 |
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
0,02 |
0,03 |
0,03 |
0,04 |
0,05 |
0,05 |
0,06 |
0,06 |
* baserat på en dos om 40 µg medetomidin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 1,25 mg ketamin/kg kroppsvikt
Användning av antingen insulinsprutor eller graderade 1 ml-sprutor rekommenderas för exakt dosering.
Butorfanol/medetomidin/ketamin a) intramuskulärt
Administrera butorfanol i en dos om 0,4 mg/kg, medetomidin i en dos om 80 µg/kg och ketamin i en dos om 5 mg/kg (motsvarande 0,25 ml/5 kg kroppsvikt) genom intramuskulär injektion.
Katter blir liggande efter 2–3 minuter och förlorar sina trampreflexer 3 minuter efter injektionen. 45 minuter efter induktionen resulterar reversering med 200 µg atipamezol/kg i återställda trampreflexer 2 minuter senare, bröstläge 6 minuter senare och stående position 31 minuter senare.
Tabell 8: Butorfanol-, medetomidin- och ketaminanestesi till katt (IM)
Kattens vikt (kg) |
1,5 |
2 |
2,5 |
3 |
3,5 |
4 |
4,5 |
5 |
Butorfanoldos (10 mg/ml) (ml)* |
0,06 |
0,08 |
0,10 |
0,12 |
0,14 |
0,16 |
0,18 |
0,20 |
Medetomidindos (1 mg/ml) (ml)** |
0,12 |
0,16 |
0,20 |
0,24 |
0,28 |
0,32 |
0,36 |
0,40 |
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)*** |
0,08 |
0,10 |
0,13 |
0,15 |
0,18 |
0,20 |
0,23 |
0,25 |
* baserat på en dos om 0,4 mg butorfanol/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 80 µg medetomidin/kg kroppsvikt *** baserat på en dos om 5 mg ketamin/kg kroppsvikt
b) intravenöst
Administrera butorfanol i en dos om 0,1 mg/kg, medetomidin i en dos om 40 µg/kg och ketamin, beroende på önskat anestesidjup, i en dos om 1,25–2,5 mg/kg (motsvarande 0,06–0,13 ml/5 kg kroppsvikt) genom intravenös injektion.
Ungefärliga tidsskalor vid användning av trippelkombinationen intravenöst:
Ketamindos (mg/kg)* |
Tid till liggande |
Tid till förlust av trampreflex |
Tid till återställd trampreflex |
Tid till bröstläge |
Tid till stående position |
1,25 |
32 sek. |
62 sek. |
26 min. |
54 min. |
74 min. |
2,50 |
22 sek. |
39 sek. |
28 min. |
62 min. |
83 min. |
* tillsammans med butorfanol i en dos om 0,1 mg/kg och medetomidin i en dos om 40 µg/kg
Klinisk erfarenhet har visat att reversering när som helst med 100 µg atipamezol/kg resulterar i återställda trampreflexer 4 minuter senare, uppvaknande till bröstläge 7 minuter senare och till stående position 18 minuter senare.
Tabell 9: Butorfanol-, medetomidin- och ketaminanestesi till katt (IV): Dostabell för 2,5 mg/kg ketamin (varaktighet av anestesi cirka 28 minuter)
Kattens vikt (kg) |
1,5 |
2 |
2,5 |
3 |
3,5 |
4 |
4,5 |
5 |
Butorfanoldos (10 mg/ml) (ml)* |
0,02 |
0,02 |
0,03 |
0,03 |
0,04 |
0,04 |
0,05 |
0,05 |
Medetomidindos (1 mg/ml) (ml)** |
0,06 |
0,08 |
0,10 |
0,12 |
0,14 |
0,16 |
0,18 |
0,20 |
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)*** |
0,04 |
0,05 |
0,06 |
0,08 |
0,09 |
0,10 |
0,11 |
0,13 |
* baserat på en dos om 0,1 mg butorfanol/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 40 µg medetomidin/kg kroppsvikt *** baserat på en dos om 2,5 mg ketamin/kg kroppsvikt
HÄST:
Används för kortvarig anestesi, lämplig för mindre kirurgiska ingrepp eller för induktion före inhalationsanestesi. När romifidin eller detomidin används som premedicinering kan anestesi även bibehållas med en påfyllningskombination av antingen romifidin och ketamin eller detomidin och ketamin i regelbundna 8–10-minutersintervall. Ketamin ska aldrig användas som enda anestesimedel. Det är i allmänhet accepterat som bra anestesipraxis att om möjligt hålla djuret fastande under en period före anestesin.
För att uppnå bästa resultat är det viktigt att hästar inte stressas före anestesin. Det är även viktigt att hela proceduren från induktion till uppvaknande sker i tysta och lugna miljöer.
För hästar som är stressade före ingreppet underlättar användning av acepromazin, 45 minuter före administrering av antingen detomidin eller romifidin, hantering och placering av en intravenös kateter. Om hästen inte blir sederad efter injektionen med antingen xylazin, detomidin eller romifidin, ska ketamin inte injiceras och anestesiproceduren ska avbrytas. Situationen ska bedömas, för att bestämma varför hästen inte svarar på anestesin och sedan ska miljön och/eller läkemedlen justeras vid behov, innan man försöker på nytt följande dag.
Vid användning av en total intravenös teknik, samt för säker och effektiv användning av en påfyllningsdosering, rekommenderas användning av en intravenös kateter.
Under kastrering har det påvisats att användning av 10 ml lidokain fördelat mellan testiklarna eliminerar den möjliga responsen på ligering av sädessträngen, samt minimerar antalet påfyllningar som krävs av ketaminkombinationen.
Xylazin/ketamin
Xylazin ska administreras genom långsam, intravenös injektion i en dos om 1,1 mg/kg (motsvarande 1,1 ml/100 kg kroppsvikt av xylazin 10 % lösning). Hästen ska uppvisa sedering 2 minuter efter injektionen. Injektion av ketamin ska administreras vid detta skede. Det rekommenderas att inte fördröja ketamininjektionen längre än 5 minuter efter administrering av xylazin. Ketamin ska administreras som en intravenös bolusdos om 2,2 mg/kg (motsvarande 2,2 ml/100 kg kroppsvikt). Induktion och övergång till liggande ställning tar cirka 1–2 minuter. Muskelryckningar kan inträffa under de första minuterna, men de avtar vanligtvis.
Anestesins varaktighet varierar mellan 10 och 30 minuter, men är vanligtvis kortare än 20 minuter. Hästar är alltid uppe i stående position 25–45 minuter efter induktion. Uppvaknandet är vanligtvis lugnt, men kan inträffa plötsligt. Det är därför viktigt att endast korta ingrepp utförs eller att man ser till att förlänga anestesin. För längre anestesiperioder kan intubering och underhållsanestesi genom inhalation användas.
Tabell 10: Xylazin- och ketaminanestesi till häst (IV)
Hästens vikt (kg) |
50 |
100 |
150 |
200 |
250 |
300 |
400 |
500 |
600 |
Xylazin 10 % dos (ml)* |
0,60 |
1,10 |
1,70 |
2,20 |
2,80 |
3,30 |
4,40 |
5,50 |
6,60 |
Vänta i 2 minuter. |
|||||||||
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
1,10 |
2,20 |
3,30 |
4,40 |
5,50 |
6,60 |
8,80 |
11,00 |
13,20 |
* baserat på en dos om 1,1 mg xylazin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 2,2 mg ketamin/kg kroppsvikt
Detomidin/ketamin
Detomidin ska administreras genom intravenös injektion i en dos om 20 µg/kg. Hästen ska uppvisa tecken på sedering 5 minuter efter injektionen. Vid detta skede ska ketamin administreras i en dos om 2,2 mg/kg (motsvarande 2,2 ml/100 kg kroppsvikt) som en intravenös bolusdos.
Anslaget av anestesin sker gradvis. Det tar cirka 1 minut för de flesta hästar att bli liggande. För stora hästar i bra kondition kan det ta upp till 3 minuter innan de blir liggande. Anestesin fortsätter att fördjupas under ytterligare 1–2 minuter och under denna tid ska hästen lämnas ifred. Hästar återgår till bröstläge cirka 20 minuter efter ketamininjektionen, vilket ger en varaktighet av kirurgisk anestesi om 10–15 minuter.
Underhåll av kirurgisk anestesi
Om det blir nödvändigt att förlänga anestesin kan endera av följande doseringar användas: a) Tiopentalnatrium
Tiopentalnatrium kan administreras intravenöst, för att förlänga anestesin.
b) Detomidin/ketamin
Administrera 10 µg detomidin/kg, dvs. ½ den initiala dosen för premedicinering, genom intravenös injektion, omedelbart följt av 1,1 mg ketamin/kg, dvs. ½ den initiala induktionsdosen, genom intravenös injektion. Detta ger ytterligare cirka 10 minuters kirurgisk anestesi, vilket kan upprepas i regelbundna 10-minutersintervall (upp till 5 gånger) utan att äventyra uppvaknandet.
Tabell 11: Detomidin- och ketaminanestesi till häst (IV): Premedicinering och induktion av anestesi
Hästens vikt (kg) |
50 |
100 |
150 |
200 |
250 |
300 |
400 |
500 |
600 |
Detomidindos (10 mg/ml) (ml)* |
0,10 |
0,20 |
0,30 |
0,40 |
0,50 |
0,60 |
0,80 |
1,00 |
1,20 |
Vänta i 5 minuter. |
|||||||||
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
1,10 |
2,20 |
3,30 |
4,40 |
5,50 |
6,60 |
8,80 |
11,00 |
13,20 |
* baserat på en dos om 20 µg detomidin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 2,2 mg ketamin/kg kroppsvikt
Tabell 12: Detomidin- och ketaminanestesi till häst (IV): Underhållsdos (påfyllning) vid 10minutersintervall
Hästens vikt (kg) |
50 |
100 |
150 |
200 |
250 |
300 |
400 |
500 |
600 |
Detomidindos (10 mg/ml) (ml)* |
0,05 |
0,10 |
0,15 |
0,20 |
0,25 |
0,30 |
0,40 |
0,50 |
0,60 |
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
0,55 |
1,10 |
1,65 |
2,20 |
2,75 |
3,30 |
4,40 |
5,50 |
6,60 |
* baserat på en dos om 10 µg detomidin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 1,1 mg ketamin/kg kroppsvikt
Romifidin/ketamin
Romifidin ska administreras genom intravenös injektion i en dos om 100 µg/kg. Hästen ska uppvisa tecken på sedering 5–10 minuter efter injektionen. Vid detta skede ska ketamin administreras i en dos om 2,2 mg/kg (motsvarande 2,2 ml/100 kg) som en intravenös bolusdos. Sederingen ska vara tydlig före induktion av anestesi.
Underhåll av kirurgisk anestesi
Om det blir nödvändigt att förlänga anestesin kan endera av följande doseringar användas: a) Tiopentalnatrium
Tiopentalnatrium kan administreras intravenöst, för att förlänga anestesin.
b) Romifidin/ketamin
Beroende på önskat djup och varaktighet av anestesin ska romifidin administreras intravenöst inom ett dosintervall om 25–50 µg/kg kroppsvikt, dvs. ¼–½ den initiala dosen för premedicinering, omedelbart följt av 1,1 mg ketamin/kg kroppsvikt, dvs. ½ den initiala induktionsdosen, genom intravenös injektion. Effekten av varje påfyllning varar cirka 8–10 minuter och kan upprepas i regelbundna 8–10-minutersintervall (upp till 5 gånger) utan att äventyra uppvaknandet.
Tabell 13: Romifidin- och ketaminanestesi till häst (IV): Premedicinering och induktion av anestesi
Hästens vikt (kg) |
50 |
100 |
150 |
200 |
250 |
300 |
400 |
500 |
600 |
Romifidindos (10 mg/ml) (ml)* |
0,50 |
1,00 |
1,50 |
2,00 |
2,50 |
3,00 |
4,00 |
5,00 |
6,00 |
Vänta i 5–10 minuter. |
|||||||||
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
1,10 |
2,20 |
3,30 |
4,40 |
5,50 |
6,60 |
8,80 |
11,00 |
13,20 |
* baserat på en dos om 100 µg romifidin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 2,2 mg ketamin/kg kroppsvikt
Tabell 14: Romifidin- och ketaminanestesi till häst (IV): Underhållsdos (påfyllning) vid 8–10minutersintervall
Hästens vikt (kg) |
50 |
100 |
150 |
200 |
250 |
300 |
400 |
500 |
600 |
Romifidindos (10 mg/ml) (ml)* |
0,25 |
0,50 |
0,75 |
1,00 |
1,25 |
1,50 |
2,00 |
2,50 |
3,00 |
Ketamindos (100 mg/ml) (ml)** |
0,55 |
1,10 |
1,65 |
2,20 |
2,75 |
3,30 |
4,40 |
5,50 |
6,60 |
* baserat på en dos om 50 µg romifidin/kg kroppsvikt
** baserat på en dos om 1,1 mg ketamin/kg kroppsvikt
Biverkningar
Hund:
Sällsynta (1 till 10 av 10 000 behandlade djur): | Ökad muskeltonus (i skelettmusklerna). Ataxi, hyperestesi, excitation (som uppvakningsreaktioner under återhämtning). |
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): | Ökad hjärtfrekvens, ökat artärblodtryck/hypertoni (med samtidig ökad blödningstendens). Ögonen förblir öppna med mydriasis och nystagmus. Smärta vid injektionsstället (vid intramuskulär injektion). Andningsdepressiona. |
Katt:
Sällsynta (1 till 10 av 10 000 behandlade djur): | Ökad muskeltonus (i skelettmusklerna). Ataxi, hyperestesi, excitation (som uppvakningsreaktioner under återhämtning). |
Mycket sällsynta (färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade): | Hypersalivation. |
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): | Ökad hjärtfrekvens, ökat artärblodtryck/hypertoni (med samtidig ökad blödningstendens). Ögonen förblir öppna med mydriasis och nystagmus. Smärta vid injektionsstället (vid intramuskulär injektion). Andningsdepressiona. Ryckningar (muskeldarrningar), toniska kramper (lindriga)b. |
Häst:
Sällsynta (1 till 10 av 10 000 behandlade djur): | Ökad muskeltonus (i skelettmusklerna). Ataxi, hyperestesi, excitation (som uppvakningsreaktioner under återhämtning). |
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): | Ökad hjärtfrekvens, ökat artärblodtryck/hypertoni (med samtidig ökad blödningstendens). Smärta vid injektionsstället (vid intramuskulär injektion). Andningsdepressiona. |
a Dosrelaterat, kan leda till andningsstillestånd, särskilt hos katt. Kombination med andningsdämpande medel
kan öka denna effekt på andningen. b Dessa avtar spontant men kan förhindras genom premedicinering med acepromazin eller xylazin, eller
kontrolleras genom användning av acepromazin eller ultrakortverkande barbiturater i låga doser.
Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se även bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.
Utlämning
ReceptbelagtPRIS | Endast för registrerade veterinärer. Skapa en gratis profil för att få tillgång till alla funktioner.. Logga in |
---|---|
VNR | 053618 |
EAN | 07046260536180 |