Procamidor vet.

1 x 100 ml

Injektionsvätska, lösning

Aktiv ingrediens

Prokain (Prokain-hydroklorid) : 20 mg/ml

ATC-kod

QN01BA02 Prokain

QN01BA Aminosyrabensoestrar

QN01B Lokalanestetika

QN01 Anestetika

QN Nervsystemet

Djurslag

Häst, nötkreatur, svin, får, hund och katt

Indikationer

För användning vid

- Infiltrationsanestesi på hästar, nötkreatur, svin, får, hundar och katter

- Ledningsanestesi på hundar och katter

- Epiduralanestesi på nötkreatur, får, svin och hundar

Dos och administreringssätt

För subkutan, perineural och epidural administrering. För insättning och duration, se avsnitt 5.1.

1. Infiltrationsanestesi

Subkutan injektion i eller runt operationsområdet.

Hästar, nötkreatur, svin, får

5 - 20 ml (dvs. 100 - 400 mg prokainhydroklorid)

Hundar, katter

1 - 5 ml (dvs. 20 - 100 mg prokainhydroklorid)

2. Ledningsanestesi

Injektion vid nervförgreningen.

Hundar och katter

2 - 5 ml (dvs. 40 – 100 mg prokainhydroklorid)

3. Epiduralanestesi

Injektion i epiduralrummet.

Nötkreatur:

Låg epiduralanestesi:

- Svansoperation

Kalv: 5 ml (dvs. 100 mg prokainhydroklorid)

Ungdjur: 7,5 ml (dvs. 150 mg prokainhydroklorid)

Ko eller tjur: 10 ml (dvs. 200 mg prokainhydroklorid) - Mindre peripartala ingrepp

Kokviga: 12 ml (dvs. 240 mg prokainhydroklorid)

Ko: 15 ml (dvs. 300 mg prokainhydroklorid)

Hög epiduralanestesi:

- Undersökning och operation av penis

Kalv: 15 ml (dvs. 300 mg prokainhydroklorid)

Ungtjur: 30 ml (dvs. 600 mg prokainhydroklorid)

Tjur: 40 ml (dvs. 800 mg prokainhydroklorid)

Vid denna dosering kan djuren lägga sig.

Får

Låg epiduralanestesi:

3 - 5 ml (dvs. 60 - 100 mg prokainhydroklorid)

Hög epiduralanestesi: maximalt 15 ml (dvs. 300 mg prokainhydroklorid)

Svin

1 ml (dvs. 20 mg prokainhydroklorid) per 4,5 kg kroppsvikt, maximalt 20 ml (dvs. 400 mg prokainhydroklorid)

Hundar

2 ml (dvs. 40 mg prokainhydroklorid) per 5 kg kroppsvikt.

Gummimembranet bör punkteras maximalt 25 gånger.

Biverkningar

Prokain kan ge hypotoni. Denna biverkan uppstår oftare vid epiduralanestesi än vid infiltrationsanestesi.

Ibland kan ökad aktivitet av det centrala nervsystemet (rastlöshet, darrningar, kramper) uppstå efter att prokain har administrerats, särskilt hos hästar.

Allergiska reaktioner mot prokain är vanliga; i sällsynta fall har anafylaktiska reaktioner observerats. Korsöverkänslighet mellan lokalanestetika av estertyp är känd.

I händelse av oavsiktlig intravaskulär injicering förekommer ofta toxiska reaktioner. Dessa yttrar sig som ökad aktivitet av det centrala nervsystemet (rastlöshet, darrningar, kramper) följt av depression; död som en följd av andningsförlamning. Vid fall av ökad aktivitet av det centrala nervsystemet ska kortverkande barbiturater ges, samt produkter för surgörning av urin, för att underlätta njurutsöndringen. Vid fall av allergiska reaktioner kan antihistamin eller kortikosteroider ges. Allergisk chock behandlas med adrenalin.

Frekvensen av biverkningar anges enligt följande konvention:

- Mycket vanliga (fler än 1 av 10 behandlade djur som uppvisar biverkningar)

- Vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 100 behandlade djur)

- Mindre vanliga (fler än 1 men färre än 10 djur av 1 000 behandlade djur)

- Sällsynta (fler än 1 men färre än 10 djur av 10 000 behandlade djur)

- Mycket sällsynta (färre än 1 djur av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade).