PropoVet Multidose
Aktiv ingrediens
ATC-kod
Djurslag
Hund och katt.
Indikationer
Det veterinärmedicinska läkemedlet är indicerat för terapeutisk användning på hundar och katter som ett kortverkande, intravenöst medel för generell anestesi med en kort uppvakningsperiod:
För kortvariga ingrepp som varar upp till cirka 5 minuter.
För induktion av generell anestesi där underhåll ges med inhalerade narkosmedel.
För induktion och kortvarigt underhåll av generell anestesi genom administrering av intermittenta doser av läkemedlet till effekt under ca: en halvtimme (30 minuter). Den totala dosen som anges i avsnitt 4.3 får inte överskridas.
Dos och administreringssätt
Det veterinärmedicinska läkemedlet är en steril produkt för intravenös administrering.
Allmänna hanteringsprocedurer
Före användning bör läkemedlet besiktigas visuellt avseende partiklar och missfärgning, och kasseras om sådana förekommer.
Skaka injektionsflaskan försiktigt men grundligt innan den öppnas. Se avsnitt 4.4 och 6.3.
Dosering för induktion med PropoVet Multidose
Induktionsdosen beräknas per kroppsvikt och kan administreras tills effekt uppnås under en period på 10–40 sekunder. Se avsnitt 4.4. Användningen av preanestetiska läkemedel kan markant minska behovet av propofol. I likhet med andra sederande hypnotiska medel påverkar mängden premedicinering med opioid, α-2-agonist och/eller benzodiazepin patientens svar på en induktionsdos av läkemedlet.
När djur har premedicinerats med en α-2-agonist som t.ex. medetomidin, bör dosen propofol (liksom för andra intravenösa anestetika) minskas med upp till 85 % (t.ex. från 6,5 mg/kg för icke premedicinerade hundar till 1,0 mg/kg för hundar som har premedicinerats med en α-2-agonist).
Den genomsnittliga induktionsdosen för hundar och katter, antingen icke premedicinerade eller premedicinerade med en icke-α-2-agonist, t.ex. acepromazin, ges i följande tabell.
Dessa doser är endast avsedda som vägledning. Den faktiska dosen bör baseras på svaret hos det enskilda djuret. Se avsnitt 4.3.
Dos i mg/kg kroppsvikt |
Dosvolym i ml/kg kroppsvikt |
|
HUNDAR Icke premedicinerade Premedicinerade – med en icke-α-2-agonist – med en α-2-agonist |
6,5 mg/kg
4,0 mg/kg 1,0 mg/kg |
0,65 ml/kg
0,40 ml/kg 0,10 ml/kg |
KATTER Icke premedicinerade Premedicinerade – med en icke-α-2-agonist – med en α-2-agonist |
8,0 mg/kg
6,0 mg/kg 1,2 mg/kg |
0,80 ml/kg
0,60 ml/kg 0,12 ml/kg |
Dosering för underhåll med PropoVet Multidose
När anestesin underhålls med intermittenta injektioner varierar dosfrekvensen mellan olika djur.
Administrera gradvis ökande doser av läkemedlet tills effekt uppnås genom att ge små doser på runt 0,1 ml/kg kroppsvikt (1,0 mg/kg kroppsvikt) av induktionsdosen när anestesin blir alltför ytlig. Dessa doser kan upprepas så ofta det behövs men tillåt 20–30 sekunder för bedömning av effekten innan fler doser ges. Erfarenheten har visat att doser på cirka 1,25–2,5 mg (0,125–0,25 ml) per kg kroppsvikt underhåller anestesin under perioder på upp till 5 minuter.
Kontinuerlig och långvarig exponering (längre än 30 minuter) kan leda till långsammare uppvakning, särskilt hos katter. Se avsnitt 4.3 och 4.10.
Underhåll med inhalerade medel
När inhalationsmedel används för att underhålla generell anestesi, indikerar erfarenheten att det kan vara nödvändigt att använda en högre initial koncentration av det inhalerade anestetikumet än vad som brukar behövas efter induktion med barbiturater som t.ex. tiopental.
Biverkningar
Biverkningar under induktion, underhåll och uppvakning är mindre vanliga. I likhet med andra anestetika bör risken för respiratorisk eller kardiovaskulär depression beaktas. Under induktion av anestesi kan lindrig hypotoni och övergående apné uppkomma. Se avsnitt 4.5. Induktionen är i allmänhet lugn, ibland med tecken på excitation (rörelse i extremiteterna, nystagmus, fokala muskelryckningar, opistotonus). Under uppvakningsfasen har kräkning och excitation observerats hos en liten andel djur.
I kliniska prövningar på katter och hundar har övergående apné observerats under induktion. Hos katter har nysningar, ibland kräkreflexer och slickande på tassar/ansikte under uppvakningsfasen observerats hos en liten andel fall.
Om flämtningar förekommer före induktionen kan dessa fortsätta genom de påföljande perioderna av anestesi och uppvakning.
Oavsiktlig perivaskulär administrering orsakar i sällsynta fall lokal vävnadsreaktion.
Upprepad anestesi med propofol på katter kan ge upphov till oxidationsskador och produktion av Heinz-kroppar. Uppvakningen kan också bli förlängd. En begränsning av upprepad anestesi till intervall på mer än 48 timmar minskar sannolikheten för detta.