Thiamacare vet.

1 x 30 ml

Oral lösning

Aktiv ingrediens

Tiamazol : 10 mg/ml

ATC-kod

QH03BB02 Tiamazol

QH03BB Svavelhaltiga imidazolderivat

QH03B Antityreoida substanser, tyreostatika

QH03 Tyreoideabehandling

QH Systemiska hormonpreparat, exkl. könshormoner och insuliner

Djurslag

Katt

Indikationer

För stabilisering av hypertyreoidism hos katt före kirurgisk tyreoidektomi.

För långtidsbehandling av hypertyreoidism hos katt.

Dos och administreringssätt

För oral användning.

Läkemedlet ska administreras direkt i munnen på katten. Administrera inte i föda då läkemedlets effektivitet inte fastställts vid sådan administrering.

För stabilisering av hypertyreoidism hos katt före kirurgisk tyreoidektomi samt för långtidsbehandling av hypertyreoidism hos katt är den rekommenderade startdosen tiamazol 5 mg (0,5 ml av läkemedlet) per dygn.

Den totala dagliga dosen ska delas i två och administreras morgon och kväll. För att förbättra stabilisering av den hypertyreoida patienten ska samma utfodrings- och doseringsschema användas dagligen.

Hematologi, biokemi och totalt serum T4 bör utvärderas innan behandling påbörjas och efter 3 veckor,

6 veckor, 10 veckor, 20 veckor och därefter var tredje månad. Vid varje rekommenderat övervakningsintervall bör ny dostitrering ske som baseras på totalt T4 och klinisk respons på behandlingen. Standarddosen ska justeras i steg om 2,5 mg tiamazol (0,25 ml av läkemedlet).

Målsättningen ska vara att nå lägsta möjliga dos. Hos katter som kräver särskilt små dosjusteringar kan ökningar med 1,25 mg tiamazol (0,125 ml av läkemedlet) användas. Om total T4-koncentration faller under den lägre gränsen för referensintervallet och särskilt om katten visar kliniska tecken på iatrogen hypotyreoidism (t.ex. letargi, aptitlöshet, viktökning och/eller dermatologiska tecken såsom alopeci och torr hud), ska minskning av den dagliga dosen och/eller doseringsfrekvensen övervägas.

Om en större dos än 10 mg per dag krävs, ska djuren övervakas särskilt noggrant. Den administrerade dosen ska inte överstiga 20 mg tiamazol per dag.

För långtidsbehandling av hypertyreoidism ska djuret behandlas hela livet.

Biverkningar

Katt:

Biverkningar har rapporterats efter långvarig reglering av hypertyreoidism. I många fall kan symptomen vara lätta och övergående och utgör ofta ingen orsak till att avsluta behandlingen. De mer allvarliga effekterna är oftast övergående när medicineringen avbryts.

Mindre vanliga

(1 till 10 av 1 000 behandlade djur):

kräkningar¹, aptitlöshet¹, anorexi¹, letargi¹, klåda^{1, 2}, sår^{1, 2}, blödning^{1, 3, 4}, gulsot^{1, 4}, hepatopati¹, eosinofili¹, lymfocytos¹, neutropeni¹, lymfopeni¹, leukopeni¹ (lätt), agranulocytos¹, trombocytopeni¹, hemolytisk anemi¹

Sällsynta

(1 till 10 av 10 000 behandlade djur):

serum med antinukleära antikroppar, anemi

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

lymfadenopati⁵

¹ Upphör inom 7–45 dagar efter att tiamazolbehandlingen har upphört.

² Allvarlig, på huvud och hals.

³ Tecken på ökad blödningsbenägenhet.

⁴ I samband med hepatopati.

⁵ Behandlingen ska avbrytas omedelbart och en alternativ terapi bör övervägas efter en återhämtningsperiod av lämplig längd.

Efter långvarig behandling av gnagare med tiamazol har det förekommit en ökad risk för neoplasi i sköldkörteln, men inga bevis finns tillgängliga för katter.

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller dennes lokala företrädare eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.