Torbugesic vet.

1 x 10 ml

Injektionsvätska, lösning

Aktiv ingrediens

Butorfanol (Butorfanol-tartrat) : 10 mg/ml

ATC-kod

QN02AF01 Butorfanol

QN02AF Morfinderivat

QN02A Opioider

QN02 Analgetika

QN Nervsystemet

Djurslag

Häst, hund och katt

Indikationer

HÄST

Som analgetikum

För lindring av smärta i samband med kolik av gastrointestinalt ursprung.

om sedativum

För sedering efter administrering av särskilda alfa2-adrenoreceptoragonister (detomidin, romifidin).
För terapeutiska och diagnostiska procedurer, såsom mindre kirurgiska ingrepp av stående häst.

HUND

Som analgetikum

För lindring av mild till moderat visceral smärta och smärta i samband med postoperativa procedurer.

Som sedativum

I kombination med medetomidinhydroklorid.

Som preanestetikum

Preanestetisk användning av läkemedlet har resulterat i en dosrelaterad minskning av dosen av induktionsanestesimedel såsom tiopentalnatrium.

Som anestetikum: För anestesi i kombination med medetomidin och ketamin.

KATT

Som analgetikum

För lindring av mild till moderat visceral smärta. För preoperativ användning för att ge analgesi under operation.

För postoperativ analgesi efter olika kirurgiska ingrepp.

Som sedativum

I kombination med medetomidinhydroklorid.

Som anestetikum: För anestesi i kombination med medetomidin och ketamin.

Dos och administreringssätt

Häst: Intravenös användning (i.v.).

Hund och katt: Intravenös (i.v.), subkutan (s.c.) och intramuskulär (i.m.) användning.

För att säkerställa att rätt dos ges bör kroppsvikten fastställas så noggrant som möjligt.

Injicera inte som bolus vid administrering som en intravenös injektion.

Använd olika injektionsställen ifall upprepade s.c. eller i.m. administreringar krävs.

Snabb intravenös injektion skall undvikas.

Antalet perforeringar bör begränsas till ≤40.

För information gällande varaktigheten för den analgesi som kan förväntas efter behandling, se avsnitt 4.2.

HÄST

Som analgetikum

Monoterapi:

0,1 mg/kg (1 ml/100 kg kroppsvikt) i.v. Dosen kan upprepas vid behov. Smärtlindrande effekt inträder inom 15 minuter efter injektion.

Som sedativum

Med detomidin:

Detomidinhydroklorid: 0,012 mg/kg i.v., åtföljt inom 5 minuter av
Butorfanol: 0,025 mg/kg i.v.

Med romifidin:

Romifidin: 0,04–0,12 mg/kg i.v., åtföljt inom 5 minuter av
Butorfanol: 0,02 mg/kg i.v.

HUND

Som analgetikum

Monoterapi:

0,2–0,3 mg/kg (0,02–0,03 ml/kg kroppsvikt) som i.v., i.m. eller s.c. injektion.

Administrera 15 minuter före avslutning av anestesi för att uppnå analgesi under uppvakningsfasen.
Upprepa dosen vid behov.

Som sedativum

Med medetomidin:

Butorfanol: 0,1 mg/kg (0,01 ml/kg kroppsvikt) i.v. eller i.m.

Medetomidin: 0,01–0,025 mg/kg i.v. eller i.m.

Räkna med 20 minuter för utveckling av tillräcklig sedering innan proceduren kan påbörjas.

Som premedicinering/preanestetikum

För sedering och som premedicinering inför barbituratanestesi
Butorfanol: 0,1 mg/kg (0,01 ml/kg kroppsvikt) i.v. eller i.m.

Medetomidin: 0,01 mg/kg i.v. eller i.m.

Som preanestetikum

Monoterapi för analgesi hos hund

Butorfanol: 0,1–0,2 mg/kg (0,01-0,02 ml/kg kroppsvikt) i.v., i.m. eller s.c., givet 15 minuter för induktion.

Som anestetikum

I kombination med medetomidin och ketamin:

Butorfanol: 0,1 mg/kg (0,01 ml/kg kroppsvikt) i.m.

Medetomidin: 0,025 mg/kg i.m., åtföljt efter 15 minuter av

Ketamin: 5 mg/kg i.m.

Atipamezol rekommenderas inte för upphävning av denna kombination hos hund.

KATT

Som analgetikum

Preoperativt:

Butorfanol: 0,4 mg/kg (0,04 ml/kg kroppsvikt) i.m. eller s.c.

Administrera 15-30 minuter före administrering av i.v. induktionsanestesimedel.

Administrera 5 minuter före induktion med i.m. induktionsanestesimedel såsom kombinationer av i.m. acepromazin/ketamin eller xylazin/ketamin. Se även avsnitt 4.2 för information gällande varaktigheten för analgesin.

Postoperativt:

Administrera 15 minuter före uppvakning:

butorfanol: 0,4 mg/kg (0,04 ml/kg kroppsvikt) s.c. eller i.m.

eller: 0,1 mg/kg (0,01 ml/kg kroppsvikt) i.v.

Som sedativum

Med medetomidin:

Butorfanol: 0,4 mg/kg (0,04 ml/kg kroppsvikt) i.m. eller s.c.

Medetomidin: 0,05 mg/kg s.c.

Ytterligare lokalanestesi bör användas för suturering av sår.

Som anestetikum

I kombination med medetomidin och ketamin:

i.m. administrering:

Butorfanol: 0,4 mg/kg (0,04 ml/kg kroppsvikt) i.m.

Medetomidin: 0,08 mg/kg i.m.

Ketamin: 5 mg/kg i.m.

i.v. administrering:

Butorfanol: 0,1 mg/kg (0,01 ml/kg kroppsvikt) i.v.

Medetomidin: 0,04 mg/kg i.v.

Ketamin: 1,25-2,50 mg/kg i.v. (beroende på nödvändigt anestesidjup).

Biverkningar

Häst, hund, katt:

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

smärta på injektionsstället¹

¹Vid intramuskulär injektion.

Häst:

Mycket vanliga

(fler än 1 av 10 behandlade djur):

ataxi^{1, 2}

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

trampande³

gastrointestinala störningar⁴

hjärtdepression⁵

andningsdepression⁵

¹Mild ataxi som kan bestå i 3 till 10 minuter.

²Mild till svår ataxi kan förekomma i kombination med detomidin, men kliniska studier har visat att det är osannolikt att hästar kollapsar. Normala försiktighetsåtgärder bör vidtas för att förhindra skada.

³Lokomotorisk stimulering.

⁴Oönskade effekter på gastrointestinal motilitet, även om det inte sker någon minskning i gastrointestinal genomloppstid. Dessa effekter är dosrelaterade och vanligen lindriga och övergående.

⁵Kombination med α2-adrenoreceptoragonister kan ha dämpande effekt på det kardiopulmonära systemet. I dessa fall kan detta ha dödlig utgång.

Hund:

Sällsynta

(1 till 10 av 10 000 behandlade djur):

diarré

ataxi¹

aptitlöshet

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

hjärtdepression²

andningsdepression²

gastrointestinala störningar³

¹ Övergående

² Minskad andningsfrekvens, utveckling av bradykardi och minskat diastoliskt blodtryck kan förekomma. Graden av depression beror på dosen.

³ Minskad gastrointestinal motilitet.

Katt:

Mycket sällsynta

(färre än 1 av 10 000 behandlade djur, enstaka rapporterade händelser inkluderade):

upphetsning

oro

desorientering

mydriasis

andningsdepression

dysfori

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.