Mirataz

1 x 3 g

Transdermale Salbe

Aktiv ingrediens

Mirtazapin (Mirtazapin-hemihydrat) : 20 mg/g

ATC-kod

QN06AX11 Mirtazapin

QN06AX Övriga antidepressiva medel

QN06A Antidepressiva medel

QN06 Psykoanaleptika

QN Nervsystemet

Djurslag

Katt.

Indikationer

För ökning av kroppsvikten hos katter med dålig aptit och viktminskning till följd av kroniska medicinska tillstånd (se avsnitt 4.2).

Dos och administreringssätt

Transdermal användning.

Läkemedlet appliceras topiskt på den inre öronmusslan (örats insida) en gång om dagen under 14 dagar, i en dosering om 0,1 g salva/katt (2 mg mirtazapin/katt). Detta motsvarar en sträng salva som är 3,8 cm lång (se nedan).

Växla den dagliga appliceringen mellan vänster och höger öra. Om så önskas kan man rengöra insidan av kattens öra genom att torka den med en torr duk eller trasa direkt före nästa inplanerade dos. Om en dos missas, applicera läkemedlet nästa dag och återuppta sedan den dagliga doseringen.

Den rekommenderade fasta dosen har testats på katter som väger mellan 2,1 kg och 7,0 kg.

För att applicera läkemedlet:

Mirataz fig. 1

Steg 1: Ta på dig ogenomträngliga handskar

Steg 2: Tryck ned och vrid locket moturs för att öppna tuben.

Steg 3: Med ett jämnt tryck på tuben, tryck försiktigt ut en 3,8 cm lång sträng salva på pekfingret med hjälp av mätlinjen på kartongen/burken eller i bipacksedeln som vägledning.

Steg 4: Använd fingret för att försiktigt gnida in salvan på insidan av kattens öra (öronmusslan) och sprid ut den jämnt över ytan. Vid oavsiktlig kontakt med huden, tvätta med tvål och vatten.

Nedanstående linje motsvarar den lämpliga längden av den sträng salva som ska appliceras:

Biverkningar

Katt:

Mycket vanliga

(fler än 1 av 10 behandlade djur):

Reaktioner vid appliceringsstället^a (erytem, skorpbildning, restsubstanser, hudfjällning/torr hud, hudflagning, dermatit eller irritation, alopeci och klåda)

Beteendestörningar^a,b (vokalisering, hyperaktivitet, uppmärksamhetssökande beteende och aggression)

Huvudskakning^a

Desorienterat tillstånd^a,b, ataxi^a,b

Letargi^a,b

Svaghet^a,b

Vanliga

(1 till 10 av 100 behandlade djur):

Kräkningar^a,b

Polyuri^a,b (förknippad med minskad urinkoncentration)

Förhöjda nivåer av ureakväve i blodet (BUN)^a

Dehydrering^a,b

Sällsynta

(1 till 10 av 10 000 behandlade djur):

Överkänslighetsreaktioner^c

Kraftig salivavsöndring^d

Skakningar^d

^a Försvann vid behandlingstidens slut utan specifik behandling.

^b Beroende på svårighetsgraden kan veterinären besluta att avbryta läkemedlets administrering efter en nytta-riskbedömning.

^c Behandlingen ska sättas ut omedelbart.

^d Vid intag genom munnen, i tillägg till de biverkningar som anges ovan (förutom lokala reaktioner).

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.